Vilken händelserik midsommar det blev! Ja inte i stugorna, för där fanns besökare men inga renoveringar blev gjorda förstås. Alla ungdomarna var återvändare hit till oss. Vi njöt och se, där passade vi på att förlova oss! Efter 10 år (11:te sommaren på Ribbfors) tänkte vi att det skulle vara något fint att minnas. <3 På ringarna, som ska införskaffas, kommer det stå midsom.-21 i stället för ett datum. Vi firar förlovningen på kommande midsomrar oavsett datum. Glädjen var på topp och vi njöt av god mat och dryck, trevligt sällskap och livet lekte på bästa sätt!
Sen kom midsommardagen och vår Gordonsetter Lovis (2 år) mötte en huggorm. För ni ska veta att det är ganska många huggormar på Ribbfors även detta år. Efter veterinärsamtal så begav vi oss i all hast mot Luleå djursjukhus. Det var dryga 12 mil dit. En hund i chock i baksätet med huvudet i knät.
När vi väl var framme kunde bara Roger gå in med henne i famnen. Jag var tvungen att vänta utanför. Det såg inte alls bra ut. Uttorkad, hög puls och i behov av dropp. Detta för att kunna tillföra serum. Serum för att eventuellt kunna rädda henne…
Roger kom ut… utan henne… utan vårt svarta yrväder… för hon var tvungen att stanna kvar under natten…med ständig övervakning. Då kom tårarna…
Vi åkte hem i sakta mak. Väntade på besked om hur hon skulle motta serumet. De lovade höra av sig oavsett hur hon reagerade…
Vi hann komma till stugan. Två chockade hundägare. Var det sista gången vi mötte henne? Var det sista gången?
Stackars Lovis! Huggormar är inga kompisar att behålla…
Men efter 3 timmar efter vi lämnat henne så kom samtalet som lättade vår största ångest. Hon svarade bra på behandlingen av serumet. Glädjetårar, lättade hjärtan hos hela familjen. Tanken och frågan om vad som skulle ha hänt om inte Johannes hade sett henne halta lätt. För då hade vi kanske varit för sent ute.
På söndagen fick vi äntligen träffa henne. Tusen kramar och tusen pussar räckte knappt till!
Nu går vi runt på Ribbfors med en större försiktighet. Frågan om ormskrämmare har ställts. För vad jag förstår så finns det något som gör att ormarna helst undviker stället. Kanske det är något att införskaffa. Soldrivna?
Det är bra att kunna finnas här i stugan (som nu är hemma) och hjälpa Roger med hundpromenader på rasterna, för det är nu sista arbetsveckan för oss båda. På måndag startar semestern! Men innan dess ska det hinnas att spikas pärlspont på kvällarna! Roger ska nämligen få hjälp av sin yngre son Filip, vilket jag är otroligt tacksam över.
Det känns som om det var riktigt länge sen sist. Jag gick in till vår gamla blogg och kikade idag och insåg att jag välkomnade våren 2019 i det senaste inlägget. Jisses, det var verkligen länge sen…
Vad hände sen? Vi tog mer eller mindre paus i vårt arbete. Vi gick ner i takt och vårt fokus landade i trädgårdar och odling. Men vi kan skylla på både det ena och det andra. Vårt fokus var inte inriktat på renoveringen, så var det. Så VAR det. För nu har vi hittat tillbaka till ett driv igen. OCH uppdaterar oss med en ny bloggsida.
Senaste 2 åren då?
Men det som har skett under dessa två år är trots allt lite smått och gott, men kanske inte något att skryta om i mängd. Vi har faktiskt påbörjat fönster renovering. Ja inte något omfattande men vi har antagit utmaningen att klättra över tröskeln att faktiskt ha startat upp detta stora som vi pratat om från starten. Det startade efter att Klara funnit att en ripa flugit in i ett fönster. Det var alltså ett skrikande behov att börja. Så fönster ram ett och två har strippat på glas och skrapats på fog och färg, oljats med linolja, glasinsättning, fogats, målning i två varv med linoljefärg. De är så vackra med sin träådring som syns under färgen. Ram nr 3 är påbörjad men hösten blev sen och lite för kylslaget för att avslutas.
En av de renoverade fönsterramarna
Sen har vi även arbetat med att förbättra vattnet i sommarhuset och det kan jag berätta att Roger verkligen har kämpat med och lyckats genomföra. Även sommarstugan vi bor i under somrarna har fått ett pålitligt vintervatten, vilket har medfört att vi numer använder Ribbfors året runt på ett sätt som vi inte gjort tidigare under den tid jag har varit med i bilden i alla fall. I den ”sommarstugan” bodde nämligen Rogers farmor och farfar året om innan jag mötte Roger. Även en lättare renovering av taket på ”ladugården” har genomförts pga snöskada som uppstod ifjol.
Sen att Roger ramlade över en traktor (ja den har fyrhjulsdrift, Roger) som behövde ett traktorgarage, var en självklarhet att bygga och skelettet fanns redan på plats!
Norgeresa – valpresa
Under 2019 fick dessutom vår familj ett tillskott i form av en gordonsettervalp, vid namn ”Gjendesheim´s Blissful River Lovis”. Hon kallas förstås Lovis till vardags och är tillsammans med vår engelska setter ett friskt inslag till vår familj. Det året åkte vi ner till Sydnorge vid 2 tillfällen. Glädjen vi kände när vi mött detta lilla underverk kan vi likställa med första mötet med Myran förstås. Men henne hittade vi förstås i närheten, Finnliden, Piteå. Busiga Myran blev med ens en liten tant, som tar det mer lugnt än yrvädret Lovis som snart fyller hela 2 år. Tillsammans har de otroligt roligt och springer runt och busar varje dag men även får utmaningar av husse och matte, som grannskapet blir imponerade av.
Lovis i rum 2 kikar ut på slaskvädret!
Några fastigheter med behov
Energin har även gått åt till att renovera bagarstugan hemma i Tjärn, Skellefteå. Roger har byggt en ny farstukvist på samma bagarstuga, som rasade av snötyngd. Vi har genomgått en storrensning i virkesförråd här i Ribbfors och sorterat ut en hel del saker – igen, både i garage och andra skrymslen och vrår. Vi har trots allt 3 fastigheter som vi äger och en till vi har den stora ynnesten att få ta hand om. Det blir många byggnader att se över men vi gör det med ett stort intresse.
Ett svampangrepp i Rogers sons uterum har förstås också fått ett engagemang. Svampangrepp i hus är viktigt att ta itu med direkt, säger jag som var inblandad i ett när mina barn var små. Det är aldrig en trevlig upplevelse och kan kosta multum.
Covid19 pandemi
Måste väl sedan nämna pandemin. Det fick väl hela Sverige att hemestra. Hade vi då inte möjlighet att starta upp något stort projekt? Ja då, men vi valde som sagt trädgården och vattnet i sommarhuset.
Sista sommarlovet
Förra sommaren visade det sig dessutom vara mitt sista sommarlov, för detta år är första gången som jag kommer ha semester. Precis som väldigt många andra normala svenskar. För jag lämnar nämligen min tjänst som lärare på Byskeskolan efter 22 år och kommer bli rektor på Bolidenskolan. Kommer detta påverka vårt arbete i Ribbfors? Bra fråga. För facit kommer vi se efter sommaren.
2021
Detta år har vi fått frågan om några skulle kunna komma och använda storhuset. Så nu måste vi hinna renovera lite, inreda lite, städa mycket för att välkomna gäster igen. För det är där vi kommer hitta drivkraften att åter börja renovera och restaurera. Dessa besök har nämligen inte varit aktuella de senaste åren. Fjolåret gick ju bort pga pandemin förstås.
Starten på denna säsong
I och med att vi har börjat hälsa på glasmästarna så har vi faktiskt satt in ett glas i rum nr 4, som ligger på övervåningen. Ja den är provisoriskt ditsatt men bara att komma upp i den vackra hallen och se in i nästa rum är spännande. För där ser man en process som startades för några helger sen. I de 3 små rummen på övervåningen har vi nämligen börjat att mäta upp till reglar i taket denna helg. Roger hade nämligen hjälp av Filip, R´s yngre son, att sätta upp bärlinorna till dessa. Men har vi med alla elverktyg till denna del att såga till reglarna? Nejdå, de står så bra hemma för även där finns projekt. För visst borde vi även hinna med att montera starten på ett uterum? Så det är bara att använda fogsvansen, Roger!
Flera mätningar krävs förstås, gärna över huvudet… Snacka om fysträning!
