Utemöbel, del 3

Nu var det ett tag sen det uppdaterades här. Men det stavas… möbelrenovering…

För Roger sa:

Nu blir det ett stolprojekt! Det blir spännande och roligt!

Som han skrev och visade i tidigare inlägg, både del ett och del två.

Han köpte den första sprayburken och han sprayade underredet till bordet först.

För Roger sa:

Nu är det ett större projekt! Det blir spännande och roligt!

Precis som han skrev och visade i tidigare inlägg.

Oftast hamnar jag med pensel och rollern. Det finns självklart tillfällen jag duckar målarklädseln. Exempelvis tak- och golvmålning. Det blir bra när han som är nära på 2 meter fixar taket. Jag, med mina 1,70 m tar oftast hand om resterande. Men se spraya, det får han faktiskt fixa. Det är något med själva rytmen, svepa med handen och sedan i rätt ögonblick trycka ner munstycket… Hmmm inte min grej. Men det fixade han bra!

Men en sprayburk räckte förstås inte. Det blev inte bara 2… Vi fick lov att köpa några stycken till. Men ack så bra det blev!

Han hängde upp alla stommar och sprayade dem två gånger

Nu är det tur att vi har utrymme att använda när vi ska sprida ut alla delar, både stommar och trädelar skulle ju bearbetas, antingen efter slipning eller nyskapande.

Ett viktigt moment var förstås valet av färg. Färgen på trädelarna. Vi studerade både den röda färgen på möbeln, men även de foton som Google kunde frambringa. Vi stod där på affären och vi var av något skilda åsikter. Roger önskade ta den ljusare färgen och jag den en nyans mörkare. Men det var ju Rogers projekt så jag backade. Han hade en vision och jag skulle absolut inte stå i vägen för den visionen.

Men vad hände…

Inte är det Roger som står med penseln i högsta hugg och ska till att måla här inte. Det är jag som ska penselmåla hela möbeln.

Roger säger:

Det blir vårt gemensamma projekt! Det blir spännande och roligt!

Jag valde att stå i paviljongen när jag började grunda bordet med greppfärg. Målade båda sidorna och väntade. Paviljongen är nära på insektsfri. Paviljongen lockar hundarna att vara med mig så de inte springer runt och möter fler huggormar. Men paviljongen är begränsat i utrymme. Och Roger jobbade vidare med stommen inne i garaget, så jag beslutade att ta bordet först.

Färgen… En ärtig och en riktig karamell! Ja här måste jag faktiskt ge Roger en eloge. När jag började måla så funderade jag på om inte den blev lite för mycket färg. Men färgen växte i mina ögon. Den tog sig mer och mer för var gång jag gick ut och drog på mig min, en gång i tiden, vita målaroverall. Det blev 2 varv med denna vackra färg på de nyproducerade bordsbrädorna.

Vad gör en rastlös själ mellan varven då?

Jo du, det ska förberedas inför vintern! De gamla stockarna har ju väntat på mig en längre tid. Nu har jag fått hjälp av Johannes, Rogers äldste son, att kapa upp dem, så jag kunde klyva dem.

Tillbaka till bordet! För det blev otroligt fint!

Visst är det sockersött, men med attityd??

Sen började jag ta itu med målandet igen…

Jajamensan! Här står jag i full målarmundering

I början var det 34 delar i och med att armstöden var en svårare nöt att knäcka för Roger. Men som ni ser så är det lite färg kvar på ryggstödsdelarna, som är originalträ. Detta skulle visa sig vara en svårare nöt att knäcka.

De med gammal färg var flammiga och jag anade att det skulle bli flera varv med denna färg.

Men armstöden ordnade Roger genom att använda samma virke som till stolsitsdelarna men hyvlade ner dem till en dimension som gick att böja något.

Nu började vi närma oss sanningen. Efter ett varm med grundfärg, 2 varv med denna snickerifärg. Då kunde inte Roger hålla sig längre…

Han kunde inte hålla sig längre…

Nu behövde han börja montera sittbrädorna. Bara för att få en liten hint om hur det skulle bli… Här står han och rengör mässingsskruvarna. Det är självklart originalskruvarna han har sparat.

Men jag fortsatte att måla… och måla… och måla. I slutänden målade jag ryggbrädorna en grundfärg och 4-5 varv med snickerifärg. Blev det bra? Absolut! Är vi nöjda? Skojar ni?? Supernöjda!

Vi höll andan… Skulle detta gå?

För vi dukade ju upp fint till premiärfikat, med hembakat på finporslinet!

 

Men nu letar vi foton från när Roger var liten. Kanske vi hittar något som visar ett lite fräschare set än det vi hade innan renoveringen. Vi får återkomma med en jämförelse: tidig bild, före och sen en efter renovering…

Men jag måste hålla med Roger. Det var ett spännande och roligt projekt. Men hinner vi verkligen med något fönster i Storhuset detta år? Det får vi facit på senare…

/ Anna

 

0

Äventyrsplaner kan ändras!

Jajamen… Det är tur att planer kan ändras, även om det är högst motvilligt emellanåt.

Planen för dagen i morse var:

  1. Ta traktorn och med hjälp av den lyfta ner mangel och det skåp som stått ute på balkongen sen vi gjorde klart hallen uppe för flera år sen.
  2. Plocka bort de vinterfönster som även de har varit ståendes ute på balkongen i flera år.
  3. Städa balkongen.
  4. Ta traktorn och lyfta upp ett annat vitmålat skåp.
  5. Bära in skåpet till rum 4.
  6. Bära ut nån stol ut på balkongen.

Men vi ändrade lite på vägen…

 

Ja nu fick vi över mangeln över balkongräcket, men några småskador på fasaden. Men vi var nöjda ändå. Men så insåg vi att skåpet inte skulle gå att ta ner samma väg. Jo, den skulle ner den med men inte genom samma öppning. Roger mätte och tittade på mig och funderade säkert på om jag skulle orka… Det funderade även jag på. Men så nickade vi och tog tag i skåpet, vars topp lossnade direkt. Jaja, det var bara att fästa tillbaka och försöka finna något annat grepp. Och jo, det kändes som ett helt okej grepp. Du vet när du har tyngden neråt mot fingrarna så känns det bra. Men jag kan säga att när tyngdpunkten ändras. Den hamnar längre och längre bort från fingerspetsarna. När den hänger på balkongräcket och du ska greppa tag i skåpet för att den inte ska hasa neråt… då är det svårare. Jag yttrade: den kommer att falla… Sen föll den neråt…neråt..neråt och landade hårt…

I traktorskopan! Men det var inte planerat att den skulle landa så hårt… ”Du kan ju inte släppa den…” Hmmm den släpptes inte… den gled ur näven…

Men glad i hågen kunde Roger sänka skopan och inse att den var nästan i fullgott skick. Nästan… En av hans superkrafter är knopar och rep. Så han kunde nu binda fast skåpet under färden till dess undangömda plats. Planer på vad vi ska göra med den? Ingen aning… i dagsläget…

Punkt 3 i vår planering genomfördes med lite dammsugning, sopning, Ekotipsets mirakelspray samt en microfibertrasa. Så fint det blev!

2 av stolarna vi placerat på balkongen.

Vi höll oss till planeringen! Vi betade av punkterna allt eftersom. Men så kom ändringen. I sista sekund. Vi gick ut, jag och hundarna för att höra vad han pysslade med, vår husse. Han parkerade nämligen traktorn. För efter mätning så insåg han att nästa skåp (det vitmålade) var större än det jag tappat i traktorskopan. Så det skulle inte gå att få upp via balkongen idag.

Men då gick vi in till skattkammaren och hämtade ut…

En gammal skolbänk från Myrhedenskolan när det begav sig…

Skolbänken hamnade i rum 4, där det tilltänkta, men ack för stora, skåpet skulle stå. Men detta substitut blev bra, tycker jag. Och skattkammaren fick lite mer utrymme, igen.

Den lilla stolen fann vi idag… till rum 5

Vi fann fler saker idag. Detta visade sig finnas i skåpet – jag – tappade…

Denna var Johan Öhlunds (även kallad Janne) tills Sixten Viklund tog över.

Spännande dokumentation, som ändå vittnar om det tidigare ägandet.

Vad är då kvar på vår lista? Ja nu tog vi ut stolarna lite tidigare, men resten är av checkat. För denna dag. Tyvärr fick jag inte se Roger i huckle… Det känns lite trist faktiskt. Men i morgon är det städdag för mig och Roger tänkte ta hand om de sista listbitarna…

Men vi alla vet att planer kan ändras…

/ Anna

0

Inredning av 3 smårum…

Förberedelserna fortsätter… Efter föregående inlägg så var det en rejäl vilodag. Regn och rusk skapade ett stort soffbehov, i alla fall hos mig. Att njuta av söndagen, vilodagen tog jag som ett privilegium. Och som jag genomförde den!

Men så idag, med Roger vid min sida, så startade vi upp operation inredning av 3 rum i storlek small.

Men innan han kom hem från fiskehelgen så fanns Siv Öhlund där och hjälpte till att bära sängarna till deras nya rum.

Så när Roger väl återvände så var det första han fick påbörja var förstås att finna bultar, muttrar och brickor för montage av de 2 andra sängarna. Tänk vad som finns i alla våra förråd när det gäller muttrar, skruvar osv. För nu står de där…

Lite mysigt blir det i rum 7

För när väl benen var fästa, så kunde vi börja lyfta in de mjuka delarna, som bäddmadrasser, kuddar och täcken. Det där fluffet som gör det hemtrevligt. Ja se där ligger en såpadoftande trasmatta också.

Men även hårda saker kan skapa hemtrevlig känsla.

Men det finns så mycket nu som bara vill bli utplacerade. Vi har satt upp 3 speglar som stått och väntat i ”skattkammaren”. Vi har tagit fram hörnskåpet och monterat det i rum 5. Visst ser ni att det blev toppenbra i detta lilla rum där det kan kännas lite trångt med ett sängbord. Men vi ska kika om vi hittar en liten stol som kan agera bord/”herrbetjänt”. Om jag inte missminner mig så finns det en stol som är mer mot allmogehållet.

Roger monterar sänglampa i rum 5

Prydnadssaker… När jag var liten så var jag så fascinerad av glas. Glas i olika konstformer. Vi besökte olika auktioner eller glasutställningar och när jag lämnade dessa ställen så hade jag bett om en prydnad. Gjord av glas. Jag fann dem så vackra. Där tänker vi lite olika, jag och Roger. Men det jag vet fascinerar honom är, liksom jag, gamla bruksföremål…

Blåbärssylt.. vem trodde att denna förpackning skulle stå som prydnad i rum 7 när den användes förr i tiden?

Tänk att dåtidens vardagsföremål ses med helt andra ögon idag. För visst är det vackert?

En vacker lavoar vi fått i gåva

Höstolen är ett inköp gjord på Facebook för flera år sedan. Dess plats kom vi överens om. Rum 7 skulle den stå och pryda. Visst blir man nyfiken vad som finns i den bruna asken? En vacker sten? Rakhyvel? Eller en manschettknapp? Den nyfikne kommer få veta…

Även 6 olika tavlor har vi satt upp idag. Dessa sitter i rum 4

Rum 4 känns som det rum som kommer färdigställas i morgon. Med traktorn? Ja det måste till en traktor för att den ska kunna färdigställas. Ni minns? Skåpet som ska lyftas upp via balkongen. Fick höra idag att mangeln och det stora skåpet som stått på balkongen kanske ska få åka traktorskopa ner i morgon. Det blir ett äventyr… Men så här ser rum 4 ut i kväll…

När man kommer uppför trappen så möts man av denna syn…

Men ack så roligt det är att inreda 3 smårum. Men pryttlar och allt därtill…

Här passade dessa tavlor bra, tänkte vi

För visst är det häftigt att gå runt och fundera på var de gamla tingens nya platser i hemmet finns. Många av sakerna har ju funnits i Storhuset länge, andra har införskaffats eller givits till oss under de år vi ägt huset. Men frågan är om den loppis som ska gå av stapeln ska skapa mer utrymme i skattkammaren? För tanken är ju att det inte ska vara en skattkammare i all evighet…

Men kvällen avslutas med ett leende på läpparna, för idag hann vi sjukt mycket! I morgon kommer vi inreda klart och sen är det bara städningen kvar… Roger? Ta på dig pighucklet för i morgon ska du skura!!!

/ Anna

Myran vet numer att bara man tar det lugnt så får vi snart gå iväg…
0

Förberedelser för innertak

När man vill mycket så bör man vara noga i planeringen. Men det är svårt när man inte har tillgång till objektet på heltid. För hade vi bott i Ribbfors så hade vi kunnat smita över nån kväll då och då. Nu blir det intensiva dagar när vi väl är där.

Samarbete är det bästa när man har fullt upp, men se gräsmattan tyckte att jag skulle köra hela helgen, så Roger fick ta på sig snickarbältet och agera handyman. Efter han burit upp alla kutterspånbalar och lagt dem på takreglarna så blev det dammsugning för att få bort det mesta bås. Det har kommit  med in med hundarna, men även vi drar in trots att vi byter om till inneskor så dras det runt eller ramlar ner när man renoverar.

Men sen var det dags för fysiska övningar ovan huvudet igen. Denna gång skulle jag vara en del, en liten del, i detta. Händerna ovanför huvudet och försöka hålla emot Rogers utrullande av pappen. Nu ska jag inte klaga, för Roger hade även han händerna ovan huvudet. OCH bar runt den tunga rullen…ovan huvudet. Träningsvärk? Ja jag kan bara säga min mening att det var ställning jag sällan står i eller utsätter min kropp för, så ja. Det blev lite träningsvärk. Men jag undrar om inte Rogers axlar var mer tränade efter denna helg än på ett bra tag. Först handsågande av reglar och sedan bära runt denna papprulle.

Men nu är vi i fasen att vi måste införskaffa pärlspont till taket. Tänk om Rogers inköp av spikpistolen kommer löna sig? Blir det lättare att sätta upp det för hans axlar och nacke? Eller var det en listigt sätt att få köpa ännu ett elverktyg?

Han sålde dock in idén att han verkligen behöver denna apparat. Tänk bara på att det nu ska spikas tre tak, som trots allt är något mindre, men när det sista stora rummet ska göras så är det en självklarhet att en spikpistol ska finnas på fastigheten…

Vi får se hur helgen ska gå… ömmande axlar och stela nackar kommer förklara läget på måndag…

/ Anna

0

En varm start på säsongen

Ja, vad ska man säga så här i student tider? Annat än att det är varmt och att mamman i huset är lite trött i ögat… För när ansvarskänslan ligger på hög nivå (läs att mammahjärtat är sprött) så försöker jag få ihop rektorsarbete med tidiga kvällar och mitt i natten körningar…

Men så plötsligt så behöver studenten lite vila och då passar mamman på att…

Första gräsklippningen för säsongen

Ja nu fick jag faktiskt hjälp på lördagen av Johannes. Han tog nästan hela stugans gräsmatta. Jag avslutade längst upp. Denna söndag satt jag ”hela dagen” på åkgräsklipparen i gassande sol. Jag gissar att min hy ser ut som ”Miss Piggy” efter jag duschat av mig allt damm.

Men i min trötthetsdimma så känns det bra att ha kunnat hjälpa till något. För Roger har kämpat på bra ända sen i torsdags.

Han har hunnit lägga ut brygga nr 2, sommarhusets lilla brygga. Den första la han ut lite tidigare, i högvattnets forsande älv. Han har fixat med vattnet i både sommarhus och storhuset. Ja vi kämpade med vattnet även detta år. Men han är en problemlösare och kommit på att det kan vara både för lite lufttryck men även lite för mycket. Det ska vara rätt…exakt för att det ska vara perfekt, förstås. I veckan var vi bara snabbt och fixade backventil nr 2 i Storhusets brunn. Nr 1 fixade han ju ifjol. Så nu funkar alla vattenpumpar…peppar peppar…

Idag handsågade han dessutom reglarna till det första lilla rummets innertak! OCH insåg att han skulle fixa dörrglasets infästning.

Denna infästning har han skapat för hand när kvartsstaven var alltför stor.

Det tog förstås tid av dagen att få detta som han ville ha det. Men när han var klar blev det ju superbra! <3

Han kämpade ju även bra med den tidigare nämnda fogsvansen, för denna gång behövdes ju elverktygen hemma i Tjärn.

Nu närmar det sig papp, pärlspont och isolering…

Isoleringen blev förstås kutterspån. Och det ska upp en hel del… Men frågan är vem som ska sprida ut det när pärlsponten är ditspikad… Undra vem som kommer passa att ta sig genom den lilla öppningen?

Som ni ser ovan så var Myran, vår engelska setter inte så road av att se oss städa ur förråden igen. Det behövs ordning och reda samt att allt eftersom så börjar vi inse vad vi önskar behålla och vad vi inte har behov av. Senast idag

Det behövs pauser i paviljongen emellanåt

så fann Roger något som han verkligen önskat att se. Mer om det så småningom.

Men nu ska vi ta itu med studenten 2021 och sen är det snart dags att göra sommar va? Kunna chilla lite i paviljongen, som Myran…

/ Anna

 

 

0