Efter mycken efterforskning så har jag identifierat utemöbeln som jag renoverar till en Finsk sådan från företaget Varax. Den lanserades under 50-talet, och eftersom jag minns den från min tidiga barndom så finns det anledning att tro att den också är inköpt på 50-talet. Bordet tillverkas idag som en Retro-möbel i princip oförändrad stil, trots tidens gång, medan stolarna genomgått en förändring innan också de saluförs som en Retro-möbel.
Google hittade också stolarna i sitt ursprung på en auktions-site.
Det hela gör det ju lite enklare att se hur de ska renoveras. Man kan dessutom få fram skalfaktorer ur bilderna genom att räkna pixlar och jämföra med faktiska mått på de hos oss existerande stålkonstruktionerna.
Tanken är som sagt att ta sig så nära ursprunget som möjligt, användandes ursprungsskruvarna, bultar, stålkonstruktioner och de brädor som fortfarande går att rädda. Den största utmaningen blir att bryta den färg som ligger närmast originalet och som man numer kan beskåda hos de gamla bräderna efter att många lager färg slipats bort.
Sagt och gjort, efter tillverkningen av hyvlade brädor i rätt dimensioner (15×60), slipning av stålkonstruktioner samt användandet av rostlösare på gamla skruvar och bultar så började det närma sig en förmontering. Brädor kapades i rätt längder och hål för bultar förborrades.
Det finns hopp om liv för den gamla möbeln 😉
Nu tar målandet vid och möblerna är åter isär-monterade. Först ut är stålkonstruktionen som utgör basen till bordet.
Näst gång ni ser utemöbeln ska den vara färdig, men det blir ett senare blogginlägg. /Roger
Jag har alltid varit fascinerad av kvalitet. Det spelar ingen roll om det rör sig om verktyg, hifi, köksgeråd, fiskeprylar eller möbler, kvalitet håller. Och säga vad man vill men man kunde göra saker som höll förr i tiden.
På Ribbfors finns en utemöbel som jag har minnen av ända sedan barndomen, åtminstone tycks jag minnas dessa hemma hos farmor Anna och farfar Folke ute på gården i Myrheden. Jag har i vilket fall tagit dessa för givet under många år, och så vitt jag kan utröna så tillverkades just denna modell i skiftet mellan 50 och 60-talet, vilket faktiskt gör att de är mellan 60 och 70 år gamla.
För c:a 20 år sedan renoverade min farfar dessa. Kanske inte ur perspektivet bevarande av utemöbelns ursprung, men utan tvivel för att möjliggöra fortsatt användande. Farfar använde också det han hade tillgängligt, för några mer avancerade snickarverktyg hade han inte, t.ex. planhyvel, bordssåg eller pelarborr. Vad gäller färgsättningen tror jag mig ana min farmors påverkan.
Nu är det dags att återigen göra något åt dessa möbler, och här kommer beaktandet av kvalitet åter att spela en roll. Stålstommarna är av det grövre slaget, nitar och bultar likaså, varför det finns anledning att fundera över de trädelar som ingår och hur dessa såg ut i original. Det är uppenbart att farfar inte hade samma möjligheter.
Lite detektivarbete och jag vet nu hur originaldelarna såg ut, dessutom hjälpte det mig att avgöra vilka återstående delar som faktiskt var original. Vad gäller färgen så kunde jag efter minutiöst skrapande utröna att metalldelarna var vita till ursprunget samt alla trädelar ljusröda. När så alla delar var isärtagna så återstod detta.
Nu skall alla metalldelar slipas och målas med rostavvisande primer, för att sedan målas med vit metallfärg. Alla återstående original-trädelar skall slipas, grundas och målas i ljusrött. De delar som saknas behöver tillverkas och förborras för att sedan också de målas.
Utöver dessa stolar finns också ett tillhörande, fällbart bord. Bordet har inget kvar av originaldelarna förutom stålstrukturen och ett par mycket illa åtgångna brädor 22×36 mm och 95,5 cm långa som utgör låskonstruktionen.
Jag har tagit alla mått och påbörjat rekonstruktionen av ramen/låsanordningen som den en gång såg ut. Det enda jag inte har mått på idag är ursprunglig bordsskiva, även om jag har en bild av formen. Eftersom jag inte har dessa mått och eftersom den ursprungliga bordsskivan hade ett hål för ett parasoll så tänker jag använda lite konstnärlig frihet och skapa en ny bordsskiva utan parasollhålet.
När vi kämpade som hårdast med att ta ner de gamla tapeterna.
När händerna var full av blåsor efter de tänger vi kämpade med. För det var så vi tog ner de gamla tapeterna. Genom att kämpa oss genom spikdragning. För de satte upp papperstapeter just genom att spika upp dem. Och de ville dessutom uppdatera väggarna så det var inte enbart ett lager.
Jag vet faktiskt inte hur många spikar vi har dragit genom säsongerna. Men nu när vi skulle ta itu med de 3 senaste smårummen så fann vi några enstaka spikar som vi missat. För självklart finns det de som vi ”ignorerat” eller helt enkelt bara bommat.
När vi jobbat med timmerväggarna så dök det självklart upp lite ”klotter”. Det finns fina signaturer, men även en liten dikt på timmerväggen i rum 1, rummet bakom Jennys kök.
Men något vi aldrig sett ett klotter på dörrarna.
Nån som var rastlös?
Men här satt Sixten i rum 7 och tänkte att det vore lite spännande att skriva sitt namn på dörren.
Då tänker jag att handstil är ett vackert konstverk och det är synd att det hamnar längre och längre ner på prioriteringslistan när det gäller undervisning. Inte för att jag säger att man måste skriva vackert, utan att det är ett hantverk som de använde dagligen tidigare och vi använder pennan mer och mer sällan.
Ja nu vill jag inte förorda att klottra på dörrar. Bara konstaterar att även Sixten hade vacker handstil. En sådan handstil som jag aldrig kommer att ha. Och klottrar gör jag mest på datorn… Det blir en eller annan text nedskriven…
Precis som rubriken säger så var det dessa tre ingredienser denna försäsong.
Blodet var Rogers skruvdragarolycka. Det blödde och gjorde nog otroligt ont ett bra tag.
Svetten… ja det behövs nog inte ens kommenteras. För värmen ute skapade en rejäl svettning eller två. Minns ni min overall när jag skulle gå upp ovan innertaken och sprida kutterspånet? Snacka om bastu….
Sen har Roger och Filip kämpat bra med pärlspontsspikningen i taket. De svettades rejält och Rogers listning innebar förstås ut i solen och kapa till och sen in i värmen. Men när vi nu går upp så är det trots allt svalare tack vare isoleringen, men när termometern nära på visar 30 grader så är det inte konstigt att det fortfarande känns varmt,
även om det är några grader svalare än tidigare.
Tårar? Ja det hade kunnat räknas in när svetten rinner in i ögonen och man reagerar med att utsöndra tårvätska, men i detta fall tänkte vi på de glädjetårar som kommer när vi går runt i Storhuset och känner oss stolta.
Trasmatta i rum 7, som luktar gott av såpan…Visst verkar det som om vi målat sockerlådan i samma färg som väggen…Ja den blev vacker, den en gång så bruna trappan.Det Rosa rummet (rum nr 6) där namnet faktiskt grundar sig i att öppen spisen var målad rosaMammas byrå hamnade i Rosa rummet där den pryder sin plats
Ja det var några av bilderna som finns sparade. Det kommer mer, men utan blod, svett och tårar, hoppas jag. Men stolta kommer vi fortsätta vara! <3
Jajamen… Det är tur att planer kan ändras, även om det är högst motvilligt emellanåt.
Planen för dagen i morse var:
Ta traktorn och med hjälp av den lyfta ner mangel och det skåp som stått ute på balkongen sen vi gjorde klart hallen uppe för flera år sen.
Plocka bort de vinterfönster som även de har varit ståendes ute på balkongen i flera år.
Städa balkongen.
Ta traktorn och lyfta upp ett annat vitmålat skåp.
Bära in skåpet till rum 4.
Bära ut nån stol ut på balkongen.
Men vi ändrade lite på vägen…
Vad skulle vi göra utan traktorn i detta läge?
Även skåpet är på väg ner! På ett säkert sätt…
Ja nu fick vi över mangeln över balkongräcket, men några småskador på fasaden. Men vi var nöjda ändå. Men så insåg vi att skåpet inte skulle gå att ta ner samma väg. Jo, den skulle ner den med men inte genom samma öppning. Roger mätte och tittade på mig och funderade säkert på om jag skulle orka… Det funderade även jag på. Men så nickade vi och tog tag i skåpet, vars topp lossnade direkt. Jaja, det var bara att fästa tillbaka och försöka finna något annat grepp. Och jo, det kändes som ett helt okej grepp. Du vet när du har tyngden neråt mot fingrarna så känns det bra. Men jag kan säga att när tyngdpunkten ändras. Den hamnar längre och längre bort från fingerspetsarna. När den hänger på balkongräcket och du ska greppa tag i skåpet för att den inte ska hasa neråt… då är det svårare. Jag yttrade: den kommer att falla… Sen föll den neråt…neråt..neråt och landade hårt…
I traktorskopan! Men det var inte planerat att den skulle landa så hårt… ”Du kan ju inte släppa den…” Hmmm den släpptes inte… den gled ur näven…
Men glad i hågen kunde Roger sänka skopan och inse att den var nästan i fullgott skick. Nästan… En av hans superkrafter är knopar och rep. Så han kunde nu binda fast skåpet under färden till dess undangömda plats. Planer på vad vi ska göra med den? Ingen aning… i dagsläget…
Punkt 3 i vår planering genomfördes med lite dammsugning, sopning, Ekotipsets mirakelspray samt en microfibertrasa. Så fint det blev!
2 av stolarna vi placerat på balkongen.
Vi höll oss till planeringen! Vi betade av punkterna allt eftersom. Men så kom ändringen. I sista sekund. Vi gick ut, jag och hundarna för att höra vad han pysslade med, vår husse. Han parkerade nämligen traktorn. För efter mätning så insåg han att nästa skåp (det vitmålade) var större än det jag tappat i traktorskopan. Så det skulle inte gå att få upp via balkongen idag.
Men då gick vi in till skattkammaren och hämtade ut…
En gammal skolbänk från Myrhedenskolan när det begav sig…
Skolbänken hamnade i rum 4, där det tilltänkta, men ack för stora, skåpet skulle stå. Men detta substitut blev bra, tycker jag. Och skattkammaren fick lite mer utrymme, igen.
Den lilla stolen fann vi idag… till rum 5
Vi fann fler saker idag. Detta visade sig finnas i skåpet – jag – tappade…
Denna var Johan Öhlunds (även kallad Janne) tills Sixten Viklund tog över.
Spännande dokumentation, som ändå vittnar om det tidigare ägandet.
Vad är då kvar på vår lista? Ja nu tog vi ut stolarna lite tidigare, men resten är av checkat. För denna dag. Tyvärr fick jag inte se Roger i huckle… Det känns lite trist faktiskt. Men i morgon är det städdag för mig och Roger tänkte ta hand om de sista listbitarna…
Förberedelserna fortsätter… Efter föregående inlägg så var det en rejäl vilodag. Regn och rusk skapade ett stort soffbehov, i alla fall hos mig. Att njuta av söndagen, vilodagen tog jag som ett privilegium. Och som jag genomförde den!
Men så idag, med Roger vid min sida, så startade vi upp operation inredning av 3 rum i storlek small.
Men innan han kom hem från fiskehelgen så fanns Siv Öhlund där och hjälpte till att bära sängarna till deras nya rum.
Tack Siv, för hjälpen att bära sängen uppför trappen!
Alla 4 hundar fanns där som moraliskt stöd när vi skulle montera säng…
Så när Roger väl återvände så var det första han fick påbörja var förstås att finna bultar, muttrar och brickor för montage av de 2 andra sängarna. Tänk vad som finns i alla våra förråd när det gäller muttrar, skruvar osv. För nu står de där…
Lite mysigt blir det i rum 7
För när väl benen var fästa, så kunde vi börja lyfta in de mjuka delarna, som bäddmadrasser, kuddar och täcken. Det där fluffet som gör det hemtrevligt. Ja se där ligger en såpadoftande trasmatta också.
Men även hårda saker kan skapa hemtrevlig känsla.
Visst är de magiskt fina, klädhängare! De finns nu i alla 3 rummen.
Klädhängare och spegel i rum 5
Men det finns så mycket nu som bara vill bli utplacerade. Vi har satt upp 3 speglar som stått och väntat i ”skattkammaren”. Vi har tagit fram hörnskåpet och monterat det i rum 5. Visst ser ni att det blev toppenbra i detta lilla rum där det kan kännas lite trångt med ett sängbord. Men vi ska kika om vi hittar en liten stol som kan agera bord/”herrbetjänt”. Om jag inte missminner mig så finns det en stol som är mer mot allmogehållet.
Roger monterar sänglampa i rum 5
Prydnadssaker… När jag var liten så var jag så fascinerad av glas. Glas i olika konstformer. Vi besökte olika auktioner eller glasutställningar och när jag lämnade dessa ställen så hade jag bett om en prydnad. Gjord av glas. Jag fann dem så vackra. Där tänker vi lite olika, jag och Roger. Men det jag vet fascinerar honom är, liksom jag, gamla bruksföremål…
Blåbärssylt.. vem trodde att denna förpackning skulle stå som prydnad i rum 7 när den användes förr i tiden?
Tänk att dåtidens vardagsföremål ses med helt andra ögon idag. För visst är det vackert?
En vacker lavoar vi fått i gåva
Höstolen är ett inköp gjord på Facebook för flera år sedan. Dess plats kom vi överens om. Rum 7 skulle den stå och pryda. Visst blir man nyfiken vad som finns i den bruna asken? En vacker sten? Rakhyvel? Eller en manschettknapp? Den nyfikne kommer få veta…
Även 6 olika tavlor har vi satt upp idag. Dessa sitter i rum 4
Rum 4 känns som det rum som kommer färdigställas i morgon. Med traktorn? Ja det måste till en traktor för att den ska kunna färdigställas. Ni minns? Skåpet som ska lyftas upp via balkongen. Fick höra idag att mangeln och det stora skåpet som stått på balkongen kanske ska få åka traktorskopa ner i morgon. Det blir ett äventyr… Men så här ser rum 4 ut i kväll…
När man kommer uppför trappen så möts man av denna syn…
Men ack så roligt det är att inreda 3 smårum. Men pryttlar och allt därtill…
Här passade dessa tavlor bra, tänkte vi
För visst är det häftigt att gå runt och fundera på var de gamla tingens nya platser i hemmet finns. Många av sakerna har ju funnits i Storhuset länge, andra har införskaffats eller givits till oss under de år vi ägt huset. Men frågan är om den loppis som ska gå av stapeln ska skapa mer utrymme i skattkammaren? För tanken är ju att det inte ska vara en skattkammare i all evighet…
Men kvällen avslutas med ett leende på läpparna, för idag hann vi sjukt mycket! I morgon kommer vi inreda klart och sen är det bara städningen kvar… Roger? Ta på dig pighucklet för i morgon ska du skura!!!
/ Anna
Myran vet numer att bara man tar det lugnt så får vi snart gå iväg…
Värmen fortsätter… men så gör vi. Små steg i rätt riktning…
För när vi kom till fönsterlister och golvlister så fanns virket till nåt rum och saknades till nåt annat. Vi for till Skellefteå och införskaffade det vi trodde oss behöva. För nu börjar det dra ihop sig tills årets första gäster anländer. Men med taken på plats med taklister likaså, borde det inte vara något problem.
Nu hör det väl till att tidspressen ändå var något påtaglig, för i helgen är Roger på sin årliga fiskeresa till Ransarån. Så vi hjälptes åt, även om Roger hade gjort det mesta, att fixa de sista listerna. För mätning fick han göra och komma ihåg de mått han fått. Han fick välja de lister han hade koll på och jag var handräckare. En sån som håller i listen när han skulle kapa den. En sån som hämtar måttband när den glöms ute vid sågen. Men svettigt var det. Värmen var tryckande, liksom den varit under de tidigare veckorna.
Tur han har en inspektör i Myran, för att allt ska gå rätt till!
Myran tyckte att det var lite spännande att följa husses arbete. För här var det sista biten till sista fönstret denna omgång.
Sen tog vi tag i golvlisterna. De skulle kapas men även sågas till för att få en liten något böjd profil. Den använde han bordssågen till för att skapa det han önskade. Tur att det var så varmt att hundarna tyckte att det var skönt att ligga inne i stugan ett tag. För mitt på dagen är det skönt med siesta.
Nu började det vara lite kort om tid. Det började vara behov av vila, mat och även packning inför fiskeresan. Då hände det som inte var inräknat. Den näst sista biten av golvlist i sista rummet skulle bara skruvas fast. Då slinter han med skruvdragaren som tränger ner i handen. Aj, aj, aj…
Vi beslutar oss för att den sista biten ska han ordna med när han återvänder hem. Efter vi rengjort och spritat handen, omplåstrat och fått i oss mat, så hann han förstås att packa. Och morgonen därefter reste de, tidigt som skrutt.
Då var det bara att börja med förberedelse inför målning.
Det var bara att börja förflytta mattorna från ena rummet för att kunna dammsuga väggar och golv.
Ja dessa mattor har ju legat omkullvält i ett av rummen. Nu var det bara att dammsuga väggar och golv. Svettigt? Men självklart!
Dammsugning och torka inför målning
Men skönt när man var färdig i fas 1. När detta var klart så inväntade jag att det torkat och skulle till att börja måla fönsterlister och fönstersmyg, igen.
Jag var så noga med att inte måla när solen låg på. Men tänkte väl inte på…
Här är andra varvet…
Att det är svårt att se hur man målar när det är så ljust ute och ingen lampa inne. Men med det andra varvet, som nu är målat så funkar det att börja städa inför inredningen.
Såpaskurade mattor väntar inför att läggas ut på rena golv. Sängar väntar i hallen på att bli inburna. Pinnstolar väntas på att bli avtorkade och inplacerade på välplanerade platser. Frågan är om vi får fram dem ur vår ”skattkammare”? För det är fullt nu… mindre fullt när vi börjat inreda. Men nog oroar jag mig något, för ett av skåpen som ska in är tungt och det står inte ens i samma byggnad… Men där får nog Roger komma med någon bra idé och muskler…
För snart kommer de. Säsongens första gäster. Och vi kommer hinna! Och de är så välkomna!
Att välja AC:n i elbilen när det är 30gradigt väder med sol som knappt hittat ett moln på över en vecka, var nog klokt. För då kunde vi köpa taklister till de små rummen. Både tvåbeningar och fyrbeningar mådde bra i den svala bilen.
I morse vaknade jag tidigare än skrutt. Måste väl erkänna att kroppen protesterade något. Träningsvärk kallas det nog när man använt muskler som gått i vila. Gick ner till älven med hundarna. Jag såg faktiskt något moln och nöjt. För det var plus 13 grader ute. Jag hade på mig en sommarklänning och kunde andas in den svala luften. Foppatofflorna blev daggvåta i den fuktiga gräset. Men jag visste att det skulle bli varmt även denna dag trots att solen lekte kurragömma bakom molnen.
Nu skulle det monteras taklister! Trots att det var varmt ute i solen där geringsågen stod parkerad. Roger mätte, sågade, sprang i trappan och spikade och sedan repris på det hela.
Inte alltid lätt att montera taklister när väggarna inte är riktigt vinkelräta!
Själv har jag haft marktjänst. Jag har sett till att vi ätit med jämna mellanrum, kaffe med kaka på utsatt tid, diskat undan och badat de flåsande hundarna. Eller så kanske det var så att jag såpskurade trasmattor som ska ligga i dessa nya rum när de väl är färdiga och urstädade. Både Myran och Lovis tyckte att mattes nya tidsfördriv var udda. Inget kastande av sten alls. Supertrist förstås.
Planen är att börja sopa väggarna i rum 5. Detta för att golvlister satt redan i detta rum, vilket innebär att det är färdigt för att målartvätta fönsterfoder och sedan måla en sväng. Men föregående moment består förstås av att borsta väggarna, så det inte svävar ner bås från timmerväggen ner på det blivande våta nymålade fönstret.
Vi kikade in i vårt förråd, fylld med möbler och funderade lite på vad vi skulle kunna använda för att inreda dessa 3 smårum. Det ska in en säng i vardera, samt en stol. Sen varierar det något. Kanske ett lite större vitt skåp, som Roger ropat in på auktion för flera somrar sen. Ett litet hörnskåp ska upp i rum 5, för där är golvytan minimal, så det passar super! Men frågan är var är sängbenen som vi båda är medvetna om är inköpta… Hittar vi dem inte så blir det till att Roger ska svinga ett magiskt trollspö och tillverka några i hans maskiner.
Men där är vi inte riktigt än… Vi tar ett steg i taget. Listigt värre i detta skede. Taken idag… golven i morgon?
Visst är det värt att testa allt man kan för att skydda sig mot värmen?
Det bästa mot värmen är att ligga i Byskeälven just nu. För där svalkas den varma kroppen på både människa och fyrbening. Ja till och med så pass att hundarna står och huttrar när vi med lite större kroppshydda känner att det är så skönt att få den svettiga huden avsköljd av den strömmande vattenmassan. Att även få småvattenprojekt för att inte bara ligga och njuta är underhållande och settrarna hakar gärna på. För visst är det spännande när husse och matte börjar att flytta en sten eller två för att i detta lågvatten skapa en lite djupare plats där man faktiskt kan simma några simtag mot strömmen.
Men så finns det en avart av människan. Den som iklär sig en svart målaroverall av modell – något tjockare bomull, för att kanske skydda sig själv. Mot värmen??? Nej, tror inte det… Eller rättare sagt… Nej, jag vet att så inte är fallet.
Det var skydd mot allt kutterspån, kan jag meddela. För varmt, varmare, varmast var det högt uppe mot yttertak och takstolar, när jag tog en mindre smidig väg uppför stege, in i en lite mindre ”lucka” i det så välspikade pärlsponttaket. Väl där uppe så hade sambon, aka fästmannen 😉 varit omtänksam och räckt upp en lite bredare bräda, för mig att stå på knä på. Jag anade ganska snabbt att mina knän inte kommer vara sommarvackra efter detta tilltag. Ja nu var det flera år sedan de kunde titulera sig som ”sommarvackra” men jag hoppas att ni förstår vartåt jag lutar. Framåt… för att nå hela vägen ut mot taket. Förstås! 😉
Där uppe så möttes jag av 4 balar sammanpressade balar. Först tänkte jag:
Hur tänkte han att jag skulle rymmas här uppe?
Men efter en förklaring nerifrån så förstod jag att efter pärlsponten spikats fast så var det helt ok att fösa balarna mellan reglarna. Och så tog jag ta i den första… Och insåg att det skulle bli lite kämpigare än jag först anat. För nu var jag tvungen att både svettas och använda muskler som jag missat att använda på ett bra tag.
När jag väl föst undan 3 stycken så var jag längst in. Drog fram kniven ur knivslidan. Slidhölstret lade jag så ordentligt i den djupa fickan och efter jag använt kniven så la ja den varsamt och mycket medveten på bal nr 3. När jag sedan började fösa ut kutterspånet så inser jag att min kropp är något mindre/kortare än planerat. Eller så var det ju en av anledningarna till att det var jag som var där uppe… Men Roger skickade upp en till bräda som skulle vara en förlängd arm uppe ovan innertak.
Jag fick direktiven 1,5 fack skulle vara täckt av varje bal. Det rullade på och när jag öppnat 3 balar så kläcker han ur sig. Jo han den där långa nedanför mig. Den älskvärde herrn… Fästmannen… ”Glöm inte bort att det ska vara luftning så det syns en strimma närmast väggen upp mot taket…”
Det var bara att krypa inåt igen. Men det gör man ju så gärna. För man vill verkligen att det ska bli bra! Man vill att det ska bli rätt!
Det är enkelt att krypa framåt, kan jag meddela. Det är enkelt för man ser vad man ska göra. Man vet hur det ser ut framför en för man ser det. Backa är svårare. Krångligare, men inte omöjligt förstås. Krångligare och jag skulle nog säga att det är svettigare. För då har man varit inne ett tag. För då har man agerat kutterspånsspridare. Då har man agerat i värmen ett bra tag. Och sen kommer man till det sista facket…
Det blir krångligare att sitta på den bredare brädan man forslat framåt och sedan bakåt. För nu ska den ju ner och man ska vingla på stegen. Utan att det ska spillas en massa spån neråt. För där nere hamnar spånet bara i dammsugaren och där isolerar det rummet inte så bra.
Här avslutar Anna kutterspånsspridningen…
Det avslutande momentet ser ni ovan. Då har jag skapat stora högar av kutterspån i en kvadrat runt öppningen och allt eftersom jag kliver ner desto mer skjuter Roger fast pappen för att till sist låta det sista vänta tills han spikat fast (höll på att skriva vi…men då skulle jag ljuga…) pärlsponten. Då går vi upp över de stora rummen och tar en kratta och drar ut högarna med kutterspån över ”luckan”.
Detta var rum 4. Planlösningen finner ni på en av sidorna längst upp i menyn. Där kan ni följa hur vi går från rum till rum.
Roger insåg snabbt att rum 5 inte skulle behöva någon lucka för en fästmö att klättra in i, i och med att taköppningen in till rum 9 var så pass vid att det kommer funka att sprida kutterspån utan svårigheter med hjälp av krattan.
Så nästa steg var förstås att jag skulle sprida kutterspånet ovan rum 7. Jag kan nu meddela att jag var svettig. Jag var svettig i den mån att den klänning jag hade under overallen nog hade ändrat färg från babyrosa till grisrosa på väl valda delar.
Jag drack min halvliter vatten och inväntade stegejusteringen som skulle göras av mannen i mitt liv. Sen bet jag tag i uppgiften…
Har jag nämnt att det var 30 grader i skuggan denna dag? Nehe… men nu är det gjort. Nu funderar du på temperaturen ovan taket? Bra fråga… men det var varmare än 30 grader. Det vittnade min kropp om…
Väl uppe vid taket i rum 7 så nämnde jag till min hjälp nedanför mig att jag upplevde det trängre här. Konstigt tyckte han, för han hade för sig att detta rum och rum 4 var lika stora. Men jag tänkte för mig själv att ibland kan måtten säga en sak och verkligheten en annan, för nog var det trängre här…
Huffande och puffande så fick jag mig tillslut längst in. Upprepade samma procedur, men denna gång såg jag till att luftspalten fanns redan från början. Men när jag var på sista balen så började kanske mina krafter tryta något. För då började jag tydligen tänka att spån på golvet är en bra sak. Jag spillde och spillde…
Vi upprepade samma procedur och Roger häftade sedan fast pappen och vi insåg att detta 30gradersprojekt var genomfört. Here we come, Byskeälven!
Vi låg i älven säkert i mer än en halvtimme tillsammans med hundarna.
Då fick Roger energi och avslutade pärlspontspikningen. Han fick även tillverka några ändplank så de skulle passa samman med de brädor som redan sätt där. Men jisses så bra det blev!
Pärlspont är klassiskt tak och så vackert!
Jag var ganska trött och slut för när jag tog av mig overallen så var jag inte bara svettig… jag var sjöblöt! Jag kände att jag behövde ta det lite lugnt men var ju ändå nyfiken.
Men Roger han gick all-in!
Han gick från pärlspont i tak spikning till att skära bort tapeter i rum 5. För där hade vi inte avslutat jobbet.
Jag tog dammsugaren och städade efter den stökiga Anna, som spridit spån all over the place. Men fin städningen kommer att ske inför inredningen. Då behövs det både dammsugning, våttorkning för att jag ska känna mig nöjd inför de gäster som är på väg.
Men ett stort steg är taget! Taket och isoleringen är på plats! Och värmen fortsätter att ligga på… och jag vågar knappt visa mina ”sommarknän”…
Det har varit varmt och kommer bli varmare även här på Ribbfors. Idag visade termometern på över 27 grader och väderapparna förvarnar om höga temperaturer på runt 28-30 grader kommande dagar. Men se det har inte stoppat grabbarna Grus.
Filip och Roger var redo idag. Det var geringssåg och alla pärlspontspack framburna. Vädret var på topp!
Lovis inspekterar geringsågen som står redo för att användas av Filip.
Kompressorn var framtagen, men se där blev det en paus i förberedelserna. För nog hade en slang sprungit läck. Den höll inte längre tillbaka för den sammanpressade luften. Problemlösaren Roger tog bilen och började sondera terrängen. För nog borde det finnas någon slang i den händiga byn Åselet. Det är en by som är mån om att ta hand om omgivningen. För där är gräsmattorna välklippta! Så nog skulle det väl gå att hitta en slang.
Det fanns en slang som inte alls behövde ersättas i närtid. Den lånades ut på lång tid av goda grannar mitt i byn. Ja vad skulle man göra utan goda grannar? Troligtvis köra en extra sväng på minst 10 mil tur och retur till Byske. Men då kanske Gummiverkstan har sommarstängt så hade det eventuellt blivit en sväng in till schtaan, aka Skellefteå. Men denna gång kunde grannsämjan hjälpa till. Samt en liten extra sväng till ett hus Roger aldrig besökt förut. En liten husesyn senare så kunde han återvända till vårt renoveringsprojekt.
Då var det äntligen på gång. På riktigt. Jag och Lovis var in en sväng på lunchrasten för att se hur det såg ut. Känslan att komma in i detta svala timmerhus var magiskt skönt i denna värme. Vem skulle helst vilja sova i en sval säng i natt? Kanske det skulle kunna gå ordna en bäddad säng till oss för första gången i Storhuset, Roger? För nog skulle vi kunna sova svalt där inne? Men sen var det härligt att se detta leende:
Så äntligen fick den användas! Spikpistolen!
För nu fick han se hur snabbt det rullar på, med hjälpen av Filip som sågar, hivar upp brädan upp till balkongen och sedan tar trappan i några snabba steg, hjälper till med brädan och sedan springer ner och upprepar samma. För när jag kommer till denna arbetsplats, så är första rummet redan nästan spikat klart. Ja, förutom den lilla lucka som han lovar ska funka även för en bredhöftad rektor att krypa igenom för att fördela kutterspån. Jaja, vi får väl se hur detta ska sluta.
Men med detta tempo så inser jag att det snart är jag som ska arbeta som byggnadsarbetare i denna värme, och inte bara som rektor på kontor. Snart är det helg och sedan semester… då är det bara att ta på sig overallen i värmen och hoppas att inte all kutterspån hamnar innan för dragkedjan.
