Att välja AC:n i elbilen när det är 30gradigt väder med sol som knappt hittat ett moln på över en vecka, var nog klokt. För då kunde vi köpa taklister till de små rummen. Både tvåbeningar och fyrbeningar mådde bra i den svala bilen.
I morse vaknade jag tidigare än skrutt. Måste väl erkänna att kroppen protesterade något. Träningsvärk kallas det nog när man använt muskler som gått i vila. Gick ner till älven med hundarna. Jag såg faktiskt något moln och nöjt. För det var plus 13 grader ute. Jag hade på mig en sommarklänning och kunde andas in den svala luften. Foppatofflorna blev daggvåta i den fuktiga gräset. Men jag visste att det skulle bli varmt även denna dag trots att solen lekte kurragömma bakom molnen.
Nu skulle det monteras taklister! Trots att det var varmt ute i solen där geringsågen stod parkerad. Roger mätte, sågade, sprang i trappan och spikade och sedan repris på det hela.
Inte alltid lätt att montera taklister när väggarna inte är riktigt vinkelräta!
Själv har jag haft marktjänst. Jag har sett till att vi ätit med jämna mellanrum, kaffe med kaka på utsatt tid, diskat undan och badat de flåsande hundarna. Eller så kanske det var så att jag såpskurade trasmattor som ska ligga i dessa nya rum när de väl är färdiga och urstädade. Både Myran och Lovis tyckte att mattes nya tidsfördriv var udda. Inget kastande av sten alls. Supertrist förstås.
Planen är att börja sopa väggarna i rum 5. Detta för att golvlister satt redan i detta rum, vilket innebär att det är färdigt för att målartvätta fönsterfoder och sedan måla en sväng. Men föregående moment består förstås av att borsta väggarna, så det inte svävar ner bås från timmerväggen ner på det blivande våta nymålade fönstret.
Vi kikade in i vårt förråd, fylld med möbler och funderade lite på vad vi skulle kunna använda för att inreda dessa 3 smårum. Det ska in en säng i vardera, samt en stol. Sen varierar det något. Kanske ett lite större vitt skåp, som Roger ropat in på auktion för flera somrar sen. Ett litet hörnskåp ska upp i rum 5, för där är golvytan minimal, så det passar super! Men frågan är var är sängbenen som vi båda är medvetna om är inköpta… Hittar vi dem inte så blir det till att Roger ska svinga ett magiskt trollspö och tillverka några i hans maskiner.
Men där är vi inte riktigt än… Vi tar ett steg i taget. Listigt värre i detta skede. Taken idag… golven i morgon?
Visst är det värt att testa allt man kan för att skydda sig mot värmen?
Det bästa mot värmen är att ligga i Byskeälven just nu. För där svalkas den varma kroppen på både människa och fyrbening. Ja till och med så pass att hundarna står och huttrar när vi med lite större kroppshydda känner att det är så skönt att få den svettiga huden avsköljd av den strömmande vattenmassan. Att även få småvattenprojekt för att inte bara ligga och njuta är underhållande och settrarna hakar gärna på. För visst är det spännande när husse och matte börjar att flytta en sten eller två för att i detta lågvatten skapa en lite djupare plats där man faktiskt kan simma några simtag mot strömmen.
Men så finns det en avart av människan. Den som iklär sig en svart målaroverall av modell – något tjockare bomull, för att kanske skydda sig själv. Mot värmen??? Nej, tror inte det… Eller rättare sagt… Nej, jag vet att så inte är fallet.
Det var skydd mot allt kutterspån, kan jag meddela. För varmt, varmare, varmast var det högt uppe mot yttertak och takstolar, när jag tog en mindre smidig väg uppför stege, in i en lite mindre ”lucka” i det så välspikade pärlsponttaket. Väl där uppe så hade sambon, aka fästmannen 😉 varit omtänksam och räckt upp en lite bredare bräda, för mig att stå på knä på. Jag anade ganska snabbt att mina knän inte kommer vara sommarvackra efter detta tilltag. Ja nu var det flera år sedan de kunde titulera sig som ”sommarvackra” men jag hoppas att ni förstår vartåt jag lutar. Framåt… för att nå hela vägen ut mot taket. Förstås! 😉
Där uppe så möttes jag av 4 balar sammanpressade balar. Först tänkte jag:
Hur tänkte han att jag skulle rymmas här uppe?
Men efter en förklaring nerifrån så förstod jag att efter pärlsponten spikats fast så var det helt ok att fösa balarna mellan reglarna. Och så tog jag ta i den första… Och insåg att det skulle bli lite kämpigare än jag först anat. För nu var jag tvungen att både svettas och använda muskler som jag missat att använda på ett bra tag.
När jag väl föst undan 3 stycken så var jag längst in. Drog fram kniven ur knivslidan. Slidhölstret lade jag så ordentligt i den djupa fickan och efter jag använt kniven så la ja den varsamt och mycket medveten på bal nr 3. När jag sedan började fösa ut kutterspånet så inser jag att min kropp är något mindre/kortare än planerat. Eller så var det ju en av anledningarna till att det var jag som var där uppe… Men Roger skickade upp en till bräda som skulle vara en förlängd arm uppe ovan innertak.
Jag fick direktiven 1,5 fack skulle vara täckt av varje bal. Det rullade på och när jag öppnat 3 balar så kläcker han ur sig. Jo han den där långa nedanför mig. Den älskvärde herrn… Fästmannen… ”Glöm inte bort att det ska vara luftning så det syns en strimma närmast väggen upp mot taket…”
Det var bara att krypa inåt igen. Men det gör man ju så gärna. För man vill verkligen att det ska bli bra! Man vill att det ska bli rätt!
Det är enkelt att krypa framåt, kan jag meddela. Det är enkelt för man ser vad man ska göra. Man vet hur det ser ut framför en för man ser det. Backa är svårare. Krångligare, men inte omöjligt förstås. Krångligare och jag skulle nog säga att det är svettigare. För då har man varit inne ett tag. För då har man agerat kutterspånsspridare. Då har man agerat i värmen ett bra tag. Och sen kommer man till det sista facket…
Det blir krångligare att sitta på den bredare brädan man forslat framåt och sedan bakåt. För nu ska den ju ner och man ska vingla på stegen. Utan att det ska spillas en massa spån neråt. För där nere hamnar spånet bara i dammsugaren och där isolerar det rummet inte så bra.
Här avslutar Anna kutterspånsspridningen…
Det avslutande momentet ser ni ovan. Då har jag skapat stora högar av kutterspån i en kvadrat runt öppningen och allt eftersom jag kliver ner desto mer skjuter Roger fast pappen för att till sist låta det sista vänta tills han spikat fast (höll på att skriva vi…men då skulle jag ljuga…) pärlsponten. Då går vi upp över de stora rummen och tar en kratta och drar ut högarna med kutterspån över ”luckan”.
Detta var rum 4. Planlösningen finner ni på en av sidorna längst upp i menyn. Där kan ni följa hur vi går från rum till rum.
Roger insåg snabbt att rum 5 inte skulle behöva någon lucka för en fästmö att klättra in i, i och med att taköppningen in till rum 9 var så pass vid att det kommer funka att sprida kutterspån utan svårigheter med hjälp av krattan.
Så nästa steg var förstås att jag skulle sprida kutterspånet ovan rum 7. Jag kan nu meddela att jag var svettig. Jag var svettig i den mån att den klänning jag hade under overallen nog hade ändrat färg från babyrosa till grisrosa på väl valda delar.
Jag drack min halvliter vatten och inväntade stegejusteringen som skulle göras av mannen i mitt liv. Sen bet jag tag i uppgiften…
Har jag nämnt att det var 30 grader i skuggan denna dag? Nehe… men nu är det gjort. Nu funderar du på temperaturen ovan taket? Bra fråga… men det var varmare än 30 grader. Det vittnade min kropp om…
Väl uppe vid taket i rum 7 så nämnde jag till min hjälp nedanför mig att jag upplevde det trängre här. Konstigt tyckte han, för han hade för sig att detta rum och rum 4 var lika stora. Men jag tänkte för mig själv att ibland kan måtten säga en sak och verkligheten en annan, för nog var det trängre här…
Huffande och puffande så fick jag mig tillslut längst in. Upprepade samma procedur, men denna gång såg jag till att luftspalten fanns redan från början. Men när jag var på sista balen så började kanske mina krafter tryta något. För då började jag tydligen tänka att spån på golvet är en bra sak. Jag spillde och spillde…
Vi upprepade samma procedur och Roger häftade sedan fast pappen och vi insåg att detta 30gradersprojekt var genomfört. Here we come, Byskeälven!
Vi låg i älven säkert i mer än en halvtimme tillsammans med hundarna.
Då fick Roger energi och avslutade pärlspontspikningen. Han fick även tillverka några ändplank så de skulle passa samman med de brädor som redan sätt där. Men jisses så bra det blev!
Pärlspont är klassiskt tak och så vackert!
Jag var ganska trött och slut för när jag tog av mig overallen så var jag inte bara svettig… jag var sjöblöt! Jag kände att jag behövde ta det lite lugnt men var ju ändå nyfiken.
Men Roger han gick all-in!
Han gick från pärlspont i tak spikning till att skära bort tapeter i rum 5. För där hade vi inte avslutat jobbet.
Jag tog dammsugaren och städade efter den stökiga Anna, som spridit spån all over the place. Men fin städningen kommer att ske inför inredningen. Då behövs det både dammsugning, våttorkning för att jag ska känna mig nöjd inför de gäster som är på väg.
Men ett stort steg är taget! Taket och isoleringen är på plats! Och värmen fortsätter att ligga på… och jag vågar knappt visa mina ”sommarknän”…
Ja nu är det inte jaktsäsong, varken på älg eller fågel.
Det gäller förstås inte vilket vapen som helst. För detta kräver varken licens eller vapenskåp.
Det är det verktyg som Roger nu har införskaffat.
Spikpistolen
Och dess inträde på Ribbfors. Jag ser det framför mig. Kan ni se det framför er? Roger komma gående längs den väg som leder honom till Storhuset. Vi se honom snett bakifrån, med ett motljus och en lätt dimma. Han går med lugna men bestämda steg. Älvens ändlösa sommarbrusande i bakgrunden. Det nyklippta gräsets dofter når oss med ett löfte om en stundande arbetsfylld dag. I hans hand ligger den. Spikpistolen. Den som ska förgylla denna dag. För med den ska det spikas tak! Han känner det. Vi känner det och jo jag vet det.
Verkligheten är kanske inte så romantisk som den ovanstående text beskriver det. Men helt klart så kommer det att ske. För nu är pärlsponten inköpt och ligger i 4,80 m längd i förrådet. Byggsågen är på rätt plats denna gång. För den rymdes i det flyttlass som togs med under veckan. Den kommer helt klart att underlätta hans snickerier. Det finns självklart verktyg av den eldrivna sorten som han helt skulle ha sett finnas på Ribbfors, men de kommer så småningom. Allt ryms inte på ett lass.
Vi har våra projekt och taket är ju trots allt bara ett. För vi har ju trots allt även en trädgård. Så när Roger biter tag i snickeriet så borrar jag ner mina händer i jorden. För denna vårsommar så frodas ogräset och jag har absolut inte hunnit ut i myggsvärmarkvällen. Så idag kommer det bli lite potatis som ska sättas ut och ja jag vet att vi är sena även detta år, men jag tänker att nästa år! Då du! Det är bara att köra på i år och se hur många småpotatisar det blir. Minidelikatesser kanske! Men även rabatten nedan vår altan i stugan ska påbörjas en restaurering. För det behövs. Jag har bara levt kvar i farmor Annas växter, men det börjar tunnas ut och vi behöver uppdatera denna rabatt. Frågan är om det även ska bli annat än blomuppdatering. Om det hinns med eller om det drunknar i våra planer att hinna mer… Vi tar dagen som den kommer gällande detta. Men det finns önskan om en fin rabatt detta år!
Nej snart ska det börja smälla, men före det kommer det en liten uppdatering gällande sommarhuset…
När man vill mycket så bör man vara noga i planeringen. Men det är svårt när man inte har tillgång till objektet på heltid. För hade vi bott i Ribbfors så hade vi kunnat smita över nån kväll då och då. Nu blir det intensiva dagar när vi väl är där.
Samarbete är det bästa när man har fullt upp, men se gräsmattan tyckte att jag skulle köra hela helgen, så Roger fick ta på sig snickarbältet och agera handyman. Efter han burit upp alla kutterspånbalar och lagt dem på takreglarna så blev det dammsugning för att få bort det mesta bås. Det har kommit med in med hundarna, men även vi drar in trots att vi byter om till inneskor så dras det runt eller ramlar ner när man renoverar.
Roger städar undan allt skräp som vi tagit med in när vi bar in material till taken.
Lovis inspekterar Rogers papprulle.
Hard work! Takpappen fästs med häftpistol.
Myran (engelsk setter 4 år) och Lovis (gordonsetter 2 år) vilar i ”Rosa rummet”
Men sen var det dags för fysiska övningar ovan huvudet igen. Denna gång skulle jag vara en del, en liten del, i detta. Händerna ovanför huvudet och försöka hålla emot Rogers utrullande av pappen. Nu ska jag inte klaga, för Roger hade även han händerna ovan huvudet. OCH bar runt den tunga rullen…ovan huvudet. Träningsvärk? Ja jag kan bara säga min mening att det var ställning jag sällan står i eller utsätter min kropp för, så ja. Det blev lite träningsvärk. Men jag undrar om inte Rogers axlar var mer tränade efter denna helg än på ett bra tag. Först handsågande av reglar och sedan bära runt denna papprulle.
Men nu är vi i fasen att vi måste införskaffa pärlspont till taket. Tänk om Rogers inköp av spikpistolen kommer löna sig? Blir det lättare att sätta upp det för hans axlar och nacke? Eller var det en listigt sätt att få köpa ännu ett elverktyg?
Han sålde dock in idén att han verkligen behöver denna apparat. Tänk bara på att det nu ska spikas tre tak, som trots allt är något mindre, men när det sista stora rummet ska göras så är det en självklarhet att en spikpistol ska finnas på fastigheten…
Vi får se hur helgen ska gå… ömmande axlar och stela nackar kommer förklara läget på måndag…
Nu har vi haft det sista studentfirandet i vår barnskara på 4. Rogers 2 pojkar, samt min son och nu sist ut var dotterns firande i veckan. Alla dessa firanden har genomlysts av vackert väder och trevliga tillställningar. Men med den sista nu genomförd så kan vårt fokus återvända till renoveringen.
Rogers flit med innertaken i de 3 små rummen skapar värme i detta sommarregn. För idag regnar det ganska rejält här på Ribbfors. Bara känslan att gå ut och dra in ett djupt andetag, känna de underbara sommardofterna av hägg och syren gör att lyckohormonerna rusar i kroppen. Men glöm inte bort att ta på dig en jacka, för då behöver du jobba för att inte bli alltför sval.
Snart färdig med takreglar. Här är slutkampen ovan huvudhöjd i rum 7. Tredje rummet som ska färdigställas innan högsommaren startar!
Det är svårt att göra annat än att serva ”my handyman” idag. Hade planer på utomhusarbete, men efter styrelsemöte i Bygdegården så var valet, att koka kaffe, förbereda mackor och litet fika till honom som stod och handsågade reglar även denna helg, ganska enkelt att ta.
Hundarna brukar ha svårt att ta det lugnt när vi är i Storhuset. Vi satt vid köksbordet i Jennys kök och funderade en liten stund över detta. Analysen kom från Roger, förstås. Att vi sällan bara sitter ner och njuter av stunden i vårt 10årsprojekt. Vi är nu på vårt sjunde år, åttonde säsongen. Vi har 3 år på oss att hinna med för att fullgöra vår plan. Men vad var då vår ursprungsplan?
Men frågan är om vi kommer hinna det. För vi har haft 2 säsonger där vi inte gjort så mycket. Då övergår frågan till, spelar det någon roll? Måste vi vara ”färdigrenoverade” efter 10 år?
Svaret är förstås nej.
Vi har ingen brådska, dock har historien visat sig att vi presterar bättre när vi har deadlines. När någon ska komma så kan vi ordna det mesta med lite extra energi. Och där står vi nu. Vi jobbar mot en deadline. I mitten av juli behöver vi 10 bäddar i Storhuset och se det kommer vi fixa utan svårigheter.
Jo jag skrev vi. Men just nu är det Rogers muskler som jobbar. Jo jag höll i en regel idag! Med händerna ovan huvudet, säkert i en till två minuter! Tjoho vad jag kämpade. Skämt och sido, så är jag en ganska bra handräckare, när det är på bra höjd. Ovan huvudet brukar jag försöka undvika. Roger har målat taken tidigare och nu skruvar han på en lite högre nivå än vad jag föredrar att göra själv. Men se, det gör han på ett bra sätt!
Jag hejar på honom på ett bra sätt! Med kaffepauser och lite fika för att hålla energin på topp! Mitt arbete kommer snart ska ni se.
Kanske redan i morgon för då har regndropparna avtagit, säger prognosen. Då kanske även jag kan komma mig till den mer fysiska arbetshelgen!
Efter regndropparna…
/ Anna
Pst… lämna gärna en kommentar så vi vet att du finns där ute i cyberspace! 😀
Ja, vad ska man säga så här i student tider? Annat än att det är varmt och att mamman i huset är lite trött i ögat… För när ansvarskänslan ligger på hög nivå (läs att mammahjärtat är sprött) så försöker jag få ihop rektorsarbete med tidiga kvällar och mitt i natten körningar…
Men så plötsligt så behöver studenten lite vila och då passar mamman på att…
Första gräsklippningen för säsongen
Ja nu fick jag faktiskt hjälp på lördagen av Johannes. Han tog nästan hela stugans gräsmatta. Jag avslutade längst upp. Denna söndag satt jag ”hela dagen” på åkgräsklipparen i gassande sol. Jag gissar att min hy ser ut som ”Miss Piggy” efter jag duschat av mig allt damm.
Men i min trötthetsdimma så känns det bra att ha kunnat hjälpa till något. För Roger har kämpat på bra ända sen i torsdags.
Han har hunnit lägga ut brygga nr 2, sommarhusets lilla brygga. Den första la han ut lite tidigare, i högvattnets forsande älv. Han har fixat med vattnet i både sommarhus och storhuset. Ja vi kämpade med vattnet även detta år. Men han är en problemlösare och kommit på att det kan vara både för lite lufttryck men även lite för mycket. Det ska vara rätt…exakt för att det ska vara perfekt, förstås. I veckan var vi bara snabbt och fixade backventil nr 2 i Storhusets brunn. Nr 1 fixade han ju ifjol. Så nu funkar alla vattenpumpar…peppar peppar…
Idag handsågade han dessutom reglarna till det första lilla rummets innertak! OCH insåg att han skulle fixa dörrglasets infästning.
Denna infästning har han skapat för hand när kvartsstaven var alltför stor.
Det tog förstås tid av dagen att få detta som han ville ha det. Men när han var klar blev det ju superbra! <3
Han kämpade ju även bra med den tidigare nämnda fogsvansen, för denna gång behövdes ju elverktygen hemma i Tjärn.
Nu närmar det sig papp, pärlspont och isolering…
Isoleringen blev förstås kutterspån. Och det ska upp en hel del… Men frågan är vem som ska sprida ut det när pärlsponten är ditspikad… Undra vem som kommer passa att ta sig genom den lilla öppningen?
Det ska upp flera balar med kutterspån
Kutterspånet har börjat att lastas upp ovan innertaket
Myran ser måttligt road ut när vi röjer ur förråden, igen…
Som ni ser ovan så var Myran, vår engelska setter inte så road av att se oss städa ur förråden igen. Det behövs ordning och reda samt att allt eftersom så börjar vi inse vad vi önskar behålla och vad vi inte har behov av. Senast idag
Det behövs pauser i paviljongen emellanåt
så fann Roger något som han verkligen önskat att se. Mer om det så småningom.
Men nu ska vi ta itu med studenten 2021 och sen är det snart dags att göra sommar va? Kunna chilla lite i paviljongen, som Myran…
Det känns som om det var riktigt länge sen sist. Jag gick in till vår gamla blogg och kikade idag och insåg att jag välkomnade våren 2019 i det senaste inlägget. Jisses, det var verkligen länge sen…
Vad hände sen? Vi tog mer eller mindre paus i vårt arbete. Vi gick ner i takt och vårt fokus landade i trädgårdar och odling. Men vi kan skylla på både det ena och det andra. Vårt fokus var inte inriktat på renoveringen, så var det. Så VAR det. För nu har vi hittat tillbaka till ett driv igen. OCH uppdaterar oss med en ny bloggsida.
Senaste 2 åren då?
Men det som har skett under dessa två år är trots allt lite smått och gott, men kanske inte något att skryta om i mängd. Vi har faktiskt påbörjat fönster renovering. Ja inte något omfattande men vi har antagit utmaningen att klättra över tröskeln att faktiskt ha startat upp detta stora som vi pratat om från starten. Det startade efter att Klara funnit att en ripa flugit in i ett fönster. Det var alltså ett skrikande behov att börja. Så fönster ram ett och två har strippat på glas och skrapats på fog och färg, oljats med linolja, glasinsättning, fogats, målning i två varv med linoljefärg. De är så vackra med sin träådring som syns under färgen. Ram nr 3 är påbörjad men hösten blev sen och lite för kylslaget för att avslutas.
En av de renoverade fönsterramarna
Sen har vi även arbetat med att förbättra vattnet i sommarhuset och det kan jag berätta att Roger verkligen har kämpat med och lyckats genomföra. Även sommarstugan vi bor i under somrarna har fått ett pålitligt vintervatten, vilket har medfört att vi numer använder Ribbfors året runt på ett sätt som vi inte gjort tidigare under den tid jag har varit med i bilden i alla fall. I den ”sommarstugan” bodde nämligen Rogers farmor och farfar året om innan jag mötte Roger. Även en lättare renovering av taket på ”ladugården” har genomförts pga snöskada som uppstod ifjol.
Sen att Roger ramlade över en traktor (ja den har fyrhjulsdrift, Roger) som behövde ett traktorgarage, var en självklarhet att bygga och skelettet fanns redan på plats!
Norgeresa – valpresa
Under 2019 fick dessutom vår familj ett tillskott i form av en gordonsettervalp, vid namn ”Gjendesheim´s Blissful River Lovis”. Hon kallas förstås Lovis till vardags och är tillsammans med vår engelska setter ett friskt inslag till vår familj. Det året åkte vi ner till Sydnorge vid 2 tillfällen. Glädjen vi kände när vi mött detta lilla underverk kan vi likställa med första mötet med Myran förstås. Men henne hittade vi förstås i närheten, Finnliden, Piteå. Busiga Myran blev med ens en liten tant, som tar det mer lugnt än yrvädret Lovis som snart fyller hela 2 år. Tillsammans har de otroligt roligt och springer runt och busar varje dag men även får utmaningar av husse och matte, som grannskapet blir imponerade av.
Lovis i rum 2 kikar ut på slaskvädret!
Några fastigheter med behov
Energin har även gått åt till att renovera bagarstugan hemma i Tjärn, Skellefteå. Roger har byggt en ny farstukvist på samma bagarstuga, som rasade av snötyngd. Vi har genomgått en storrensning i virkesförråd här i Ribbfors och sorterat ut en hel del saker – igen, både i garage och andra skrymslen och vrår. Vi har trots allt 3 fastigheter som vi äger och en till vi har den stora ynnesten att få ta hand om. Det blir många byggnader att se över men vi gör det med ett stort intresse.
Ett svampangrepp i Rogers sons uterum har förstås också fått ett engagemang. Svampangrepp i hus är viktigt att ta itu med direkt, säger jag som var inblandad i ett när mina barn var små. Det är aldrig en trevlig upplevelse och kan kosta multum.
Covid19 pandemi
Måste väl sedan nämna pandemin. Det fick väl hela Sverige att hemestra. Hade vi då inte möjlighet att starta upp något stort projekt? Ja då, men vi valde som sagt trädgården och vattnet i sommarhuset.
Sista sommarlovet
Förra sommaren visade det sig dessutom vara mitt sista sommarlov, för detta år är första gången som jag kommer ha semester. Precis som väldigt många andra normala svenskar. För jag lämnar nämligen min tjänst som lärare på Byskeskolan efter 22 år och kommer bli rektor på Bolidenskolan. Kommer detta påverka vårt arbete i Ribbfors? Bra fråga. För facit kommer vi se efter sommaren.
2021
Detta år har vi fått frågan om några skulle kunna komma och använda storhuset. Så nu måste vi hinna renovera lite, inreda lite, städa mycket för att välkomna gäster igen. För det är där vi kommer hitta drivkraften att åter börja renovera och restaurera. Dessa besök har nämligen inte varit aktuella de senaste åren. Fjolåret gick ju bort pga pandemin förstås.
Starten på denna säsong
I och med att vi har börjat hälsa på glasmästarna så har vi faktiskt satt in ett glas i rum nr 4, som ligger på övervåningen. Ja den är provisoriskt ditsatt men bara att komma upp i den vackra hallen och se in i nästa rum är spännande. För där ser man en process som startades för några helger sen. I de 3 små rummen på övervåningen har vi nämligen börjat att mäta upp till reglar i taket denna helg. Roger hade nämligen hjälp av Filip, R´s yngre son, att sätta upp bärlinorna till dessa. Men har vi med alla elverktyg till denna del att såga till reglarna? Nejdå, de står så bra hemma för även där finns projekt. För visst borde vi även hinna med att montera starten på ett uterum? Så det är bara att använda fogsvansen, Roger!
Flera mätningar krävs förstås, gärna över huvudet… Snacka om fysträning!
