Nu var det ett tag sen det uppdaterades här. Men det stavas… möbelrenovering…
För Roger sa:
Nu blir det ett stolprojekt! Det blir spännande och roligt!
Som han skrev och visade i tidigare inlägg, både del ett och del två.
Han köpte den första sprayburken och han sprayade underredet till bordet först.
För Roger sa:
Nu är det ett större projekt! Det blir spännande och roligt!
Precis som han skrev och visade i tidigare inlägg.
Oftast hamnar jag med pensel och rollern. Det finns självklart tillfällen jag duckar målarklädseln. Exempelvis tak- och golvmålning. Det blir bra när han som är nära på 2 meter fixar taket. Jag, med mina 1,70 m tar oftast hand om resterande. Men se spraya, det får han faktiskt fixa. Det är något med själva rytmen, svepa med handen och sedan i rätt ögonblick trycka ner munstycket… Hmmm inte min grej. Men det fixade han bra!
Men en sprayburk räckte förstås inte. Det blev inte bara 2… Vi fick lov att köpa några stycken till. Men ack så bra det blev!
Nu är det tur att vi har utrymme att använda när vi ska sprida ut alla delar, både stommar och trädelar skulle ju bearbetas, antingen efter slipning eller nyskapande.
Ett viktigt moment var förstås valet av färg. Färgen på trädelarna. Vi studerade både den röda färgen på möbeln, men även de foton som Google kunde frambringa. Vi stod där på affären och vi var av något skilda åsikter. Roger önskade ta den ljusare färgen och jag den en nyans mörkare. Men det var ju Rogers projekt så jag backade. Han hade en vision och jag skulle absolut inte stå i vägen för den visionen.
Inte är det Roger som står med penseln i högsta hugg och ska till att måla här inte. Det är jag som ska penselmåla hela möbeln.
Roger säger:
Det blir vårt gemensamma projekt! Det blir spännande och roligt!
Jag valde att stå i paviljongen när jag började grunda bordet med greppfärg. Målade båda sidorna och väntade. Paviljongen är nära på insektsfri. Paviljongen lockar hundarna att vara med mig så de inte springer runt och möter fler huggormar. Men paviljongen är begränsat i utrymme. Och Roger jobbade vidare med stommen inne i garaget, så jag beslutade att ta bordet först.
Färgen… En ärtig och en riktig karamell! Ja här måste jag faktiskt ge Roger en eloge. När jag började måla så funderade jag på om inte den blev lite för mycket färg. Men färgen växte i mina ögon. Den tog sig mer och mer för var gång jag gick ut och drog på mig min, en gång i tiden, vita målaroverall. Det blev 2 varv med denna vackra färg på de nyproducerade bordsbrädorna.
Vad gör en rastlös själ mellan varven då?
Jo du, det ska förberedas inför vintern! De gamla stockarna har ju väntat på mig en längre tid. Nu har jag fått hjälp av Johannes, Rogers äldste son, att kapa upp dem, så jag kunde klyva dem.
Tillbaka till bordet! För det blev otroligt fint!
Visst är det sockersött, men med attityd??
Sen började jag ta itu med målandet igen…
I början var det 34 delar i och med att armstöden var en svårare nöt att knäcka för Roger. Men som ni ser så är det lite färg kvar på ryggstödsdelarna, som är originalträ. Detta skulle visa sig vara en svårare nöt att knäcka.
De med gammal färg var flammiga och jag anade att det skulle bli flera varv med denna färg.
Men armstöden ordnade Roger genom att använda samma virke som till stolsitsdelarna men hyvlade ner dem till en dimension som gick att böja något.
Nu började vi närma oss sanningen. Efter ett varm med grundfärg, 2 varv med denna snickerifärg. Då kunde inte Roger hålla sig längre…
Nu behövde han börja montera sittbrädorna. Bara för att få en liten hint om hur det skulle bli… Här står han och rengör mässingsskruvarna. Det är självklart originalskruvarna han har sparat.
Men jag fortsatte att måla… och måla… och måla. I slutänden målade jag ryggbrädorna en grundfärg och 4-5 varv med snickerifärg. Blev det bra? Absolut! Är vi nöjda? Skojar ni?? Supernöjda!
För vi dukade ju upp fint till premiärfikat, med hembakat på finporslinet!
Men nu letar vi foton från när Roger var liten. Kanske vi hittar något som visar ett lite fräschare set än det vi hade innan renoveringen. Vi får återkomma med en jämförelse: tidig bild, före och sen en efter renovering…
Men jag måste hålla med Roger. Det var ett spännande och roligt projekt. Men hinner vi verkligen med något fönster i Storhuset detta år? Det får vi facit på senare…
/ Anna
