Sommarfynd

Inför sommaren gick tankarna runt.

Hur skulle corona påverka oss denna säsong?

Hur blir det med vänner som planerar att komma och hälsa på?

Hur blir det med tillgång till loppis och auktioner?

Och visst har corona påverkat oss och kommer göra ett bra tag till. Men med vaccin som finns hos både mig och Roger så hoppas vi förstås att vi inte ska bli så dåliga om något virus dyker upp.

Samt när det gäller loppisar och auktioner så har vi fått oss en rejäl dos när det gäller byaloppisar i grannbyarna. Vi har fått sälja mer än någonsin från de saker som vi känner att vi inte behöver.

Nu ska ju sanningen fram att det fortfarande finns saker som vi absolut inte kommer behöva, men vi vet ännu inte riktigt vad som skulle kunna klä de 2 sista rummen, så det har inte tömts ännu och därmed kommer det finnas saker till salu även nästa sommar.

Ja även två auktioner har vi hunnit på. Eller det var egentligen en auktion som hade så mycket att sälja att de var tvungna att dela upp den och sälja vid två tillfällen.

Den första omgången handlade vi, läs vi diskuterar och sen ropar Roger, och jag kände mig så nöjd över den fantastiskt fina kistan.

Den stod i den stora maskinhallen, under en massa bråte. Målningen som har grönt som bakgrundsfärg samt en vacker krans ovanpå locket, känns genuin. När man sedan lyckas få upp låset och öppnar den är låset ett gammalt rejält smideslås. Tyvärr ser vi ingen signatur eller något år angett som tillverkningsår, men jag njuter av den ändå.

Redan när jag såg den första gången så visste jag var jag önskade placera den i Storhuset. Jag hade faktiskt nämnt till Roger att jag önskade en bänk eller något annat att placera vid fotänden i det stora sovrummet, rum 8.

När det var dags för utroparen att plocka fram kistan, så stod jag med en före detta elev vid min sida och höll tummarna. Vi hade satt ett budstopp, men se det gick ju superbra för inte behövde vi maxa vårt bud denna dag! Jag blev dock lite nervös, för vi körde vår Kia E-Niro… skulle den rymmas? Jo då sa mitt ögonmått (läs Roger) och se det ögonmåttet funkar alltid! 😉

Visst ser ni att den är fantastisk?!

Men jag tror att det var målningen på topplocket som gjorde att jag blev smått förälskad… Helt klart ska vi ändra trasmattan… Den känslan fick då jag…

Nu var detta vårt första auktionsfynd till Storhuset, vi handlade faktiskt lite mer också, men det hamnade i annan stuga…

Före auktionen hann vi med några loppisar och detta var ett av fynden:

Lite kär även här?

Visst var den fin? Den lilla papperskorgen i rotting. Den betalade jag kanske lite i överkant… eller nej! Den blev helt perfekt när den står under skrivborden i rum 3, innan för Emmys kök. Där har det varit helt tomt, jämfört med rum 1s skrivbord som har en ganska stor cirkulär papperskorg i ett material som jag i skrivande stund har svårt att bestämma materialet på. Får återkomma runt den.

Så idag… den sista dagen på semesterledigheten så återvände vi till Storkågeträsk och avslutande delen av den auktion som påbörjades förra söndagen. Vi blev så glada när vi insåg att trots att vi lämnat mitt i, för att ev hinna till den enorma byaloppisen i Byske, så hade de inte avslutat auktionen utan det var kvar cirka hälften.

Vi tjuvkikade på lite bilder inför denna dag och… yes! Den var kvar! Den lampan som jag trånat över…

Vi packade vår picknickkorg med hembakat och kaffe. Vi återvände till Storkågeträsk, med spänd förväntan. För se denna dag regnade det! Det verkligen regnade! Det var flera veckor sen det regnade ihållande regn här på Ribbfors, Åselet. Hur mycket folk skulle det inte bli?? Vad skulle de annars göra en söndag med ihållande duggregn??

Vi närmade oss auktionen och började undra vart alla höll hus? Hade de ställt in hela auktionen pga regnet, trots att de skulle hålla till inomhus i en auktionshall?? Vi körde närmare och då såg vi några stackars bilar. Roger tittade på mig och jag tittade på honom. Detta skulle bli en bra auktionsdag med så få närvarande att bjuda på sakerna. Frågan var om de skulle fightas om de saker vi sett ut?

Hmmm vi var några minuter sena och smög runt för att återigen kika på vilka saker som faktiskt var kvar från förra helgen. Vi höll utkik på en servis till vår stuggranne men den blev tydligen såld förra helgen. Lampan låg och väntade på oss i en banankartong tillsammans med 3 liknande lampskärmar… Men det gick trögt för auktionsutroparen. Det var segt att få iväg sakerna. Vi förstod att det folk som faktiskt kommit hade sett ut vad de önskade och satt och väntade. Hur skulle detta sluta?

Men så vänder vi oss om och finner ännu en lampa. En från samma tidsepok, men denna sitter fastmonterad uppe vid taket utan den kabel som gör att den första hänger ner något. Helt klart en hängande lampa. 😉 Denna lampa nr 2 är dock mer mot det gröna hållet i dekoren. Roger frågar då vilken jag skulle föredra. Svårt att säga direkt för jag hade ju liksom bestämt mig för den hängande lampan. Tänkte för mig själv att de otroligt höga höjden upp till innertaket skulle på något sätt kännas något lägre i det lilla utrymme som trapphuset utgör. Men efter lite diskussion och funderingar så bestämmer jag mig… det är den gröna jag vill ha i första hand.

Vi fortsatte gå runt och inspektera under själva auktionen, som vi tänkte fortsatt gick ganska trögt, med tanke på att utroparens hjälpreda kommenterade att vi alla skulle vakna nån gång och då och då, så var nog vår tanke ganska bra. Men i dessa fall handlar det väl oftast om att utroparen är något sen att konstatera att det är ett föremål som ingen är intresserad av.

Men så passerade vi något som fångade Rogers öga. Ett vackert, lite finurligt par som stod på golvet. De var ganska höga, lite naggade i kanten efter några olyckor… Ett par katter i trä, målade i mörkgråa och beigenyanser. Vi tittade på varandra och jag tänkte… Ja ska jag få hem några katter så ska det väl vara de som är gjorda i trä. Då hände det… utroparen passerade detta par. Vi tittade på varandra och kände att vi inte ville vara desperata utan avvaktade och efter några LP-skivor så återgick han till de eftertraktade katterna och Roger vann den lilla matchen så:

Katternas tillfälliga plats i sommarstugan

Nu är jag lyckligt förlovad med en praktiskt lagd man. Han studerade svanstippen på den vänstra katten och satte sig ner och finsnickrade lite, pluggade och limmade fast denna fina svanstipp. Han säger nu att jag ska hobbyfärgsmåla den enligt eget tycke och smak, men inte ville han att den skulle bli rosa med gröna fläckar, så lite vill han vara med och styra. Frågan var bara var ska de stå? De hamnade nu i sommarstugan, men kommer att flytta in i Storhuset… kanske i kommande projektrum. Det tror jag skulle passa superbra!

Hur gick det då med lamporna? Ja den grönfärgade lampan gick före. Den hängde Roger med på och den kom med hem.

Det tog inte lång tid innan vi hamnade i Storhuset efter vi kom hem och påbörjade nedtagningen av den gamla klotlampan. Den vi både kände var mer passande i ett förråd eller varför inte ett badrum. Vacker men vi fann en som skulle passa ännu bättre.

Det är kärlek!

Visst ser ni att den passar perfekt?

Visst finns känner ni att det är högt till taket? Trots att det enbart är ett foto? Här sitter jag i trappan och tar fotot. Till höger finns salen (rum2) och till vänster finns hallen och ytterdörren.

Vi väntade och väntade på den banankartongen som innehöll den rosa hänglampan samt de andra lampskärmarna, men där hängde en handlare med och drev upp priset så Roger släppte den, med en suck. För nog hade den varit fin den med. Jag var dock otroligt lycklig över denna gröna skönhet. Det kan jag försäkra både Roger och er läsare om.

Vi ska inte gråta över de saker vi missat. Vi gläder oss över de saker vi fått ge ett nytt hem och kan fortsätta pryda den gamla Faktorsbostaden här på Ribbfors. För även om nu semestern är över, så fortsätter vårt uppehåll i Ribbfors även under höst och vinterhelger… <3

/ Anna

0

Ännu ett fönster

Jo vi har några fönsterbågar att renovera och även detta år duckar vi detta enorma projekt fram till sista pusten av ledigheten. Kan det bero på att det är mer än 80 bågar som ska tas ner. Som ska slipas för att bli fri av så mycket målarfärg som möjligt. Som ska oljas in med linolja. Som ska kvistlackas. Som ska kittas. Som ska målas en gång på ena sidan. Som ska målas en gång på andra sidan. Som ska målas en andra gång på första sidan. Som ska målas en andra gång på andra sidan… Sen då? Jo ska ju tvättas och sen sättas in i en fönsterkarm. Men är fönsterkarmen färdig? Nja… I fjol tog vi enbart fönsterkarmar med trasiga fönster och har inte gjort något åt fönsterkarmen. Men detta år skulle vi starta upp projektet att ta ett helt fönster för det är detta fönster som läckt in vatten så att det runnit in på golvet… Men där är vi inte än…

Denna båge förberedde vi förra året men sen blev det för kallt att kitta och måla.

Roger kittar årets första fönster

Men så under vårt utemöbelprojekt så blev det tid över för lite kittning när jag målade och målade. Vi lär oss något nytt varje gång. För detta år hade kittet nästan börjat att bli hårt och det var svårare att få till en perfekt fog. Men Roger kämpade bra och blev till slut nöjd med resultatet. Det kunde stå och härda och igår var det dags att veva och röra i linoljefärgen. Jag kände mig lite nervös. Hur hade jag gjort ifjol? Hade jag något bra sätt att ta itu med målningen ut på kittet? Minns inte…

Roger! Han kollade på nätet för att säkerställa att vi mindes rätt tillsammans. För när han började läsa så tittade vi på varandra. Vi gick och kikade på fönstret. Sen var det bara att starta… Men jag hade slängt den lite plastiga overallen… Jag hade tydligen gått hårt åt den vid flera tillfällen för den likande mer ett förkläde med både fram och baksida samt med muddar för både händer och fötter. Helt öppen ner till… Risken att det skulle bli färg på byxorna kände jag var stor… Ja ni som vet hur jag ser ut efter jag målat kan bara hålla med. Det är ofta färg ”all over the place”. Men jag hade tur och kunde ta min svarta bomullsoverall, vilket passar bra nu när det är svalare.

Det var bara en båge. Det var inte något pass på 1,5 timme, som det tagit att måla alla trädelarna till utemöblerna. Det var bara finlir som inte skulle skyndas och plötsligt var den målad.

Första varvet på första sidan

Men hur hade jag gjort med penseln när vi väntade? Vad använde vi för vätska för jag hade kastat de penslar jag använt…

Roger!

Han kollade upp och penseln med lite färg på hamnade i frysen i en påse. Så det blir spännande att se hur det blir att måla med den idag på andra sidan…

Håll tummen!

/ Anna

1

Utemöbel, del 3

Nu var det ett tag sen det uppdaterades här. Men det stavas… möbelrenovering…

För Roger sa:

Nu blir det ett stolprojekt! Det blir spännande och roligt!

Som han skrev och visade i tidigare inlägg, både del ett och del två.

Han köpte den första sprayburken och han sprayade underredet till bordet först.

För Roger sa:

Nu är det ett större projekt! Det blir spännande och roligt!

Precis som han skrev och visade i tidigare inlägg.

Oftast hamnar jag med pensel och rollern. Det finns självklart tillfällen jag duckar målarklädseln. Exempelvis tak- och golvmålning. Det blir bra när han som är nära på 2 meter fixar taket. Jag, med mina 1,70 m tar oftast hand om resterande. Men se spraya, det får han faktiskt fixa. Det är något med själva rytmen, svepa med handen och sedan i rätt ögonblick trycka ner munstycket… Hmmm inte min grej. Men det fixade han bra!

Men en sprayburk räckte förstås inte. Det blev inte bara 2… Vi fick lov att köpa några stycken till. Men ack så bra det blev!

Han hängde upp alla stommar och sprayade dem två gånger

Nu är det tur att vi har utrymme att använda när vi ska sprida ut alla delar, både stommar och trädelar skulle ju bearbetas, antingen efter slipning eller nyskapande.

Ett viktigt moment var förstås valet av färg. Färgen på trädelarna. Vi studerade både den röda färgen på möbeln, men även de foton som Google kunde frambringa. Vi stod där på affären och vi var av något skilda åsikter. Roger önskade ta den ljusare färgen och jag den en nyans mörkare. Men det var ju Rogers projekt så jag backade. Han hade en vision och jag skulle absolut inte stå i vägen för den visionen.

Men vad hände…

Inte är det Roger som står med penseln i högsta hugg och ska till att måla här inte. Det är jag som ska penselmåla hela möbeln.

Roger säger:

Det blir vårt gemensamma projekt! Det blir spännande och roligt!

Jag valde att stå i paviljongen när jag började grunda bordet med greppfärg. Målade båda sidorna och väntade. Paviljongen är nära på insektsfri. Paviljongen lockar hundarna att vara med mig så de inte springer runt och möter fler huggormar. Men paviljongen är begränsat i utrymme. Och Roger jobbade vidare med stommen inne i garaget, så jag beslutade att ta bordet först.

Färgen… En ärtig och en riktig karamell! Ja här måste jag faktiskt ge Roger en eloge. När jag började måla så funderade jag på om inte den blev lite för mycket färg. Men färgen växte i mina ögon. Den tog sig mer och mer för var gång jag gick ut och drog på mig min, en gång i tiden, vita målaroverall. Det blev 2 varv med denna vackra färg på de nyproducerade bordsbrädorna.

Vad gör en rastlös själ mellan varven då?

Jo du, det ska förberedas inför vintern! De gamla stockarna har ju väntat på mig en längre tid. Nu har jag fått hjälp av Johannes, Rogers äldste son, att kapa upp dem, så jag kunde klyva dem.

Tillbaka till bordet! För det blev otroligt fint!

Visst är det sockersött, men med attityd??

Sen började jag ta itu med målandet igen…

Jajamensan! Här står jag i full målarmundering

I början var det 34 delar i och med att armstöden var en svårare nöt att knäcka för Roger. Men som ni ser så är det lite färg kvar på ryggstödsdelarna, som är originalträ. Detta skulle visa sig vara en svårare nöt att knäcka.

De med gammal färg var flammiga och jag anade att det skulle bli flera varv med denna färg.

Men armstöden ordnade Roger genom att använda samma virke som till stolsitsdelarna men hyvlade ner dem till en dimension som gick att böja något.

Nu började vi närma oss sanningen. Efter ett varm med grundfärg, 2 varv med denna snickerifärg. Då kunde inte Roger hålla sig längre…

Han kunde inte hålla sig längre…

Nu behövde han börja montera sittbrädorna. Bara för att få en liten hint om hur det skulle bli… Här står han och rengör mässingsskruvarna. Det är självklart originalskruvarna han har sparat.

Men jag fortsatte att måla… och måla… och måla. I slutänden målade jag ryggbrädorna en grundfärg och 4-5 varv med snickerifärg. Blev det bra? Absolut! Är vi nöjda? Skojar ni?? Supernöjda!

Vi höll andan… Skulle detta gå?

För vi dukade ju upp fint till premiärfikat, med hembakat på finporslinet!

 

Men nu letar vi foton från när Roger var liten. Kanske vi hittar något som visar ett lite fräschare set än det vi hade innan renoveringen. Vi får återkomma med en jämförelse: tidig bild, före och sen en efter renovering…

Men jag måste hålla med Roger. Det var ett spännande och roligt projekt. Men hinner vi verkligen med något fönster i Storhuset detta år? Det får vi facit på senare…

/ Anna

 

0