Sommarfynd

Inför sommaren gick tankarna runt.

Hur skulle corona påverka oss denna säsong?

Hur blir det med vänner som planerar att komma och hälsa på?

Hur blir det med tillgång till loppis och auktioner?

Och visst har corona påverkat oss och kommer göra ett bra tag till. Men med vaccin som finns hos både mig och Roger så hoppas vi förstås att vi inte ska bli så dåliga om något virus dyker upp.

Samt när det gäller loppisar och auktioner så har vi fått oss en rejäl dos när det gäller byaloppisar i grannbyarna. Vi har fått sälja mer än någonsin från de saker som vi känner att vi inte behöver.

Nu ska ju sanningen fram att det fortfarande finns saker som vi absolut inte kommer behöva, men vi vet ännu inte riktigt vad som skulle kunna klä de 2 sista rummen, så det har inte tömts ännu och därmed kommer det finnas saker till salu även nästa sommar.

Ja även två auktioner har vi hunnit på. Eller det var egentligen en auktion som hade så mycket att sälja att de var tvungna att dela upp den och sälja vid två tillfällen.

Den första omgången handlade vi, läs vi diskuterar och sen ropar Roger, och jag kände mig så nöjd över den fantastiskt fina kistan.

Den stod i den stora maskinhallen, under en massa bråte. Målningen som har grönt som bakgrundsfärg samt en vacker krans ovanpå locket, känns genuin. När man sedan lyckas få upp låset och öppnar den är låset ett gammalt rejält smideslås. Tyvärr ser vi ingen signatur eller något år angett som tillverkningsår, men jag njuter av den ändå.

Redan när jag såg den första gången så visste jag var jag önskade placera den i Storhuset. Jag hade faktiskt nämnt till Roger att jag önskade en bänk eller något annat att placera vid fotänden i det stora sovrummet, rum 8.

När det var dags för utroparen att plocka fram kistan, så stod jag med en före detta elev vid min sida och höll tummarna. Vi hade satt ett budstopp, men se det gick ju superbra för inte behövde vi maxa vårt bud denna dag! Jag blev dock lite nervös, för vi körde vår Kia E-Niro… skulle den rymmas? Jo då sa mitt ögonmått (läs Roger) och se det ögonmåttet funkar alltid! 😉

Visst ser ni att den är fantastisk?!

Men jag tror att det var målningen på topplocket som gjorde att jag blev smått förälskad… Helt klart ska vi ändra trasmattan… Den känslan fick då jag…

Nu var detta vårt första auktionsfynd till Storhuset, vi handlade faktiskt lite mer också, men det hamnade i annan stuga…

Före auktionen hann vi med några loppisar och detta var ett av fynden:

Lite kär även här?

Visst var den fin? Den lilla papperskorgen i rotting. Den betalade jag kanske lite i överkant… eller nej! Den blev helt perfekt när den står under skrivborden i rum 3, innan för Emmys kök. Där har det varit helt tomt, jämfört med rum 1s skrivbord som har en ganska stor cirkulär papperskorg i ett material som jag i skrivande stund har svårt att bestämma materialet på. Får återkomma runt den.

Så idag… den sista dagen på semesterledigheten så återvände vi till Storkågeträsk och avslutande delen av den auktion som påbörjades förra söndagen. Vi blev så glada när vi insåg att trots att vi lämnat mitt i, för att ev hinna till den enorma byaloppisen i Byske, så hade de inte avslutat auktionen utan det var kvar cirka hälften.

Vi tjuvkikade på lite bilder inför denna dag och… yes! Den var kvar! Den lampan som jag trånat över…

Vi packade vår picknickkorg med hembakat och kaffe. Vi återvände till Storkågeträsk, med spänd förväntan. För se denna dag regnade det! Det verkligen regnade! Det var flera veckor sen det regnade ihållande regn här på Ribbfors, Åselet. Hur mycket folk skulle det inte bli?? Vad skulle de annars göra en söndag med ihållande duggregn??

Vi närmade oss auktionen och började undra vart alla höll hus? Hade de ställt in hela auktionen pga regnet, trots att de skulle hålla till inomhus i en auktionshall?? Vi körde närmare och då såg vi några stackars bilar. Roger tittade på mig och jag tittade på honom. Detta skulle bli en bra auktionsdag med så få närvarande att bjuda på sakerna. Frågan var om de skulle fightas om de saker vi sett ut?

Hmmm vi var några minuter sena och smög runt för att återigen kika på vilka saker som faktiskt var kvar från förra helgen. Vi höll utkik på en servis till vår stuggranne men den blev tydligen såld förra helgen. Lampan låg och väntade på oss i en banankartong tillsammans med 3 liknande lampskärmar… Men det gick trögt för auktionsutroparen. Det var segt att få iväg sakerna. Vi förstod att det folk som faktiskt kommit hade sett ut vad de önskade och satt och väntade. Hur skulle detta sluta?

Men så vänder vi oss om och finner ännu en lampa. En från samma tidsepok, men denna sitter fastmonterad uppe vid taket utan den kabel som gör att den första hänger ner något. Helt klart en hängande lampa. 😉 Denna lampa nr 2 är dock mer mot det gröna hållet i dekoren. Roger frågar då vilken jag skulle föredra. Svårt att säga direkt för jag hade ju liksom bestämt mig för den hängande lampan. Tänkte för mig själv att de otroligt höga höjden upp till innertaket skulle på något sätt kännas något lägre i det lilla utrymme som trapphuset utgör. Men efter lite diskussion och funderingar så bestämmer jag mig… det är den gröna jag vill ha i första hand.

Vi fortsatte gå runt och inspektera under själva auktionen, som vi tänkte fortsatt gick ganska trögt, med tanke på att utroparens hjälpreda kommenterade att vi alla skulle vakna nån gång och då och då, så var nog vår tanke ganska bra. Men i dessa fall handlar det väl oftast om att utroparen är något sen att konstatera att det är ett föremål som ingen är intresserad av.

Men så passerade vi något som fångade Rogers öga. Ett vackert, lite finurligt par som stod på golvet. De var ganska höga, lite naggade i kanten efter några olyckor… Ett par katter i trä, målade i mörkgråa och beigenyanser. Vi tittade på varandra och jag tänkte… Ja ska jag få hem några katter så ska det väl vara de som är gjorda i trä. Då hände det… utroparen passerade detta par. Vi tittade på varandra och kände att vi inte ville vara desperata utan avvaktade och efter några LP-skivor så återgick han till de eftertraktade katterna och Roger vann den lilla matchen så:

Katternas tillfälliga plats i sommarstugan

Nu är jag lyckligt förlovad med en praktiskt lagd man. Han studerade svanstippen på den vänstra katten och satte sig ner och finsnickrade lite, pluggade och limmade fast denna fina svanstipp. Han säger nu att jag ska hobbyfärgsmåla den enligt eget tycke och smak, men inte ville han att den skulle bli rosa med gröna fläckar, så lite vill han vara med och styra. Frågan var bara var ska de stå? De hamnade nu i sommarstugan, men kommer att flytta in i Storhuset… kanske i kommande projektrum. Det tror jag skulle passa superbra!

Hur gick det då med lamporna? Ja den grönfärgade lampan gick före. Den hängde Roger med på och den kom med hem.

Det tog inte lång tid innan vi hamnade i Storhuset efter vi kom hem och påbörjade nedtagningen av den gamla klotlampan. Den vi både kände var mer passande i ett förråd eller varför inte ett badrum. Vacker men vi fann en som skulle passa ännu bättre.

Det är kärlek!

Visst ser ni att den passar perfekt?

Visst finns känner ni att det är högt till taket? Trots att det enbart är ett foto? Här sitter jag i trappan och tar fotot. Till höger finns salen (rum2) och till vänster finns hallen och ytterdörren.

Vi väntade och väntade på den banankartongen som innehöll den rosa hänglampan samt de andra lampskärmarna, men där hängde en handlare med och drev upp priset så Roger släppte den, med en suck. För nog hade den varit fin den med. Jag var dock otroligt lycklig över denna gröna skönhet. Det kan jag försäkra både Roger och er läsare om.

Vi ska inte gråta över de saker vi missat. Vi gläder oss över de saker vi fått ge ett nytt hem och kan fortsätta pryda den gamla Faktorsbostaden här på Ribbfors. För även om nu semestern är över, så fortsätter vårt uppehåll i Ribbfors även under höst och vinterhelger… <3

/ Anna

0

Ännu ett fönster

Jo vi har några fönsterbågar att renovera och även detta år duckar vi detta enorma projekt fram till sista pusten av ledigheten. Kan det bero på att det är mer än 80 bågar som ska tas ner. Som ska slipas för att bli fri av så mycket målarfärg som möjligt. Som ska oljas in med linolja. Som ska kvistlackas. Som ska kittas. Som ska målas en gång på ena sidan. Som ska målas en gång på andra sidan. Som ska målas en andra gång på första sidan. Som ska målas en andra gång på andra sidan… Sen då? Jo ska ju tvättas och sen sättas in i en fönsterkarm. Men är fönsterkarmen färdig? Nja… I fjol tog vi enbart fönsterkarmar med trasiga fönster och har inte gjort något åt fönsterkarmen. Men detta år skulle vi starta upp projektet att ta ett helt fönster för det är detta fönster som läckt in vatten så att det runnit in på golvet… Men där är vi inte än…

Denna båge förberedde vi förra året men sen blev det för kallt att kitta och måla.

Roger kittar årets första fönster

Men så under vårt utemöbelprojekt så blev det tid över för lite kittning när jag målade och målade. Vi lär oss något nytt varje gång. För detta år hade kittet nästan börjat att bli hårt och det var svårare att få till en perfekt fog. Men Roger kämpade bra och blev till slut nöjd med resultatet. Det kunde stå och härda och igår var det dags att veva och röra i linoljefärgen. Jag kände mig lite nervös. Hur hade jag gjort ifjol? Hade jag något bra sätt att ta itu med målningen ut på kittet? Minns inte…

Roger! Han kollade på nätet för att säkerställa att vi mindes rätt tillsammans. För när han började läsa så tittade vi på varandra. Vi gick och kikade på fönstret. Sen var det bara att starta… Men jag hade slängt den lite plastiga overallen… Jag hade tydligen gått hårt åt den vid flera tillfällen för den likande mer ett förkläde med både fram och baksida samt med muddar för både händer och fötter. Helt öppen ner till… Risken att det skulle bli färg på byxorna kände jag var stor… Ja ni som vet hur jag ser ut efter jag målat kan bara hålla med. Det är ofta färg ”all over the place”. Men jag hade tur och kunde ta min svarta bomullsoverall, vilket passar bra nu när det är svalare.

Det var bara en båge. Det var inte något pass på 1,5 timme, som det tagit att måla alla trädelarna till utemöblerna. Det var bara finlir som inte skulle skyndas och plötsligt var den målad.

Första varvet på första sidan

Men hur hade jag gjort med penseln när vi väntade? Vad använde vi för vätska för jag hade kastat de penslar jag använt…

Roger!

Han kollade upp och penseln med lite färg på hamnade i frysen i en påse. Så det blir spännande att se hur det blir att måla med den idag på andra sidan…

Håll tummen!

/ Anna

1

Utemöbel, del 3

Nu var det ett tag sen det uppdaterades här. Men det stavas… möbelrenovering…

För Roger sa:

Nu blir det ett stolprojekt! Det blir spännande och roligt!

Som han skrev och visade i tidigare inlägg, både del ett och del två.

Han köpte den första sprayburken och han sprayade underredet till bordet först.

För Roger sa:

Nu är det ett större projekt! Det blir spännande och roligt!

Precis som han skrev och visade i tidigare inlägg.

Oftast hamnar jag med pensel och rollern. Det finns självklart tillfällen jag duckar målarklädseln. Exempelvis tak- och golvmålning. Det blir bra när han som är nära på 2 meter fixar taket. Jag, med mina 1,70 m tar oftast hand om resterande. Men se spraya, det får han faktiskt fixa. Det är något med själva rytmen, svepa med handen och sedan i rätt ögonblick trycka ner munstycket… Hmmm inte min grej. Men det fixade han bra!

Men en sprayburk räckte förstås inte. Det blev inte bara 2… Vi fick lov att köpa några stycken till. Men ack så bra det blev!

Han hängde upp alla stommar och sprayade dem två gånger

Nu är det tur att vi har utrymme att använda när vi ska sprida ut alla delar, både stommar och trädelar skulle ju bearbetas, antingen efter slipning eller nyskapande.

Ett viktigt moment var förstås valet av färg. Färgen på trädelarna. Vi studerade både den röda färgen på möbeln, men även de foton som Google kunde frambringa. Vi stod där på affären och vi var av något skilda åsikter. Roger önskade ta den ljusare färgen och jag den en nyans mörkare. Men det var ju Rogers projekt så jag backade. Han hade en vision och jag skulle absolut inte stå i vägen för den visionen.

Men vad hände…

Inte är det Roger som står med penseln i högsta hugg och ska till att måla här inte. Det är jag som ska penselmåla hela möbeln.

Roger säger:

Det blir vårt gemensamma projekt! Det blir spännande och roligt!

Jag valde att stå i paviljongen när jag började grunda bordet med greppfärg. Målade båda sidorna och väntade. Paviljongen är nära på insektsfri. Paviljongen lockar hundarna att vara med mig så de inte springer runt och möter fler huggormar. Men paviljongen är begränsat i utrymme. Och Roger jobbade vidare med stommen inne i garaget, så jag beslutade att ta bordet först.

Färgen… En ärtig och en riktig karamell! Ja här måste jag faktiskt ge Roger en eloge. När jag började måla så funderade jag på om inte den blev lite för mycket färg. Men färgen växte i mina ögon. Den tog sig mer och mer för var gång jag gick ut och drog på mig min, en gång i tiden, vita målaroverall. Det blev 2 varv med denna vackra färg på de nyproducerade bordsbrädorna.

Vad gör en rastlös själ mellan varven då?

Jo du, det ska förberedas inför vintern! De gamla stockarna har ju väntat på mig en längre tid. Nu har jag fått hjälp av Johannes, Rogers äldste son, att kapa upp dem, så jag kunde klyva dem.

Tillbaka till bordet! För det blev otroligt fint!

Visst är det sockersött, men med attityd??

Sen började jag ta itu med målandet igen…

Jajamensan! Här står jag i full målarmundering

I början var det 34 delar i och med att armstöden var en svårare nöt att knäcka för Roger. Men som ni ser så är det lite färg kvar på ryggstödsdelarna, som är originalträ. Detta skulle visa sig vara en svårare nöt att knäcka.

De med gammal färg var flammiga och jag anade att det skulle bli flera varv med denna färg.

Men armstöden ordnade Roger genom att använda samma virke som till stolsitsdelarna men hyvlade ner dem till en dimension som gick att böja något.

Nu började vi närma oss sanningen. Efter ett varm med grundfärg, 2 varv med denna snickerifärg. Då kunde inte Roger hålla sig längre…

Han kunde inte hålla sig längre…

Nu behövde han börja montera sittbrädorna. Bara för att få en liten hint om hur det skulle bli… Här står han och rengör mässingsskruvarna. Det är självklart originalskruvarna han har sparat.

Men jag fortsatte att måla… och måla… och måla. I slutänden målade jag ryggbrädorna en grundfärg och 4-5 varv med snickerifärg. Blev det bra? Absolut! Är vi nöjda? Skojar ni?? Supernöjda!

Vi höll andan… Skulle detta gå?

För vi dukade ju upp fint till premiärfikat, med hembakat på finporslinet!

 

Men nu letar vi foton från när Roger var liten. Kanske vi hittar något som visar ett lite fräschare set än det vi hade innan renoveringen. Vi får återkomma med en jämförelse: tidig bild, före och sen en efter renovering…

Men jag måste hålla med Roger. Det var ett spännande och roligt projekt. Men hinner vi verkligen med något fönster i Storhuset detta år? Det får vi facit på senare…

/ Anna

 

0

Utemöbel, del 2

Efter mycken efterforskning så har jag identifierat utemöbeln som jag renoverar till en Finsk sådan från företaget Varax.  Den lanserades under 50-talet, och eftersom jag minns den från min tidiga barndom så finns det anledning att tro att den också är inköpt på 50-talet. Bordet tillverkas idag som en Retro-möbel i princip oförändrad stil, trots tidens gång, medan stolarna genomgått en förändring innan också de saluförs som en Retro-möbel.

Google hittade också stolarna i sitt ursprung på en auktions-site.

Det hela gör det ju lite enklare att se hur de ska renoveras. Man kan dessutom få fram skalfaktorer ur bilderna genom att räkna pixlar och jämföra med faktiska mått på de hos oss existerande stålkonstruktionerna.

Tanken är som sagt att ta sig så nära ursprunget som möjligt, användandes ursprungsskruvarna, bultar, stålkonstruktioner och de brädor som fortfarande går att rädda. Den största utmaningen blir att bryta den färg som ligger närmast originalet och som man numer kan beskåda hos de gamla bräderna efter att många lager färg slipats bort.

Sagt och gjort, efter tillverkningen av hyvlade brädor i rätt dimensioner (15×60), slipning av stålkonstruktioner samt användandet av rostlösare på gamla skruvar och bultar så började det närma sig en förmontering. Brädor kapades i rätt längder och hål för bultar förborrades.

Det finns hopp om liv för den gamla möbeln 😉
Nu tar målandet vid och möblerna är åter isär-monterade. Först ut är stålkonstruktionen som utgör basen till bordet.

Näst gång ni ser utemöbeln ska den vara färdig, men det blir ett senare blogginlägg. /Roger

0

Utemöbler med anor, del 1

Jag har alltid varit fascinerad av kvalitet. Det spelar ingen roll om det rör sig om verktyg, hifi, köksgeråd, fiskeprylar eller möbler, kvalitet håller. Och säga vad man vill men man kunde göra saker som höll förr i tiden.

På Ribbfors finns en utemöbel som jag har minnen av ända sedan barndomen, åtminstone tycks jag minnas dessa hemma hos farmor Anna och farfar Folke ute på gården i Myrheden. Jag har i vilket fall tagit dessa för givet under många år, och så vitt jag kan utröna så tillverkades just denna modell i skiftet mellan 50 och 60-talet, vilket faktiskt gör att de är mellan 60 och 70 år gamla.

För c:a 20 år sedan renoverade min farfar dessa. Kanske inte ur perspektivet bevarande av utemöbelns ursprung, men utan tvivel för att möjliggöra fortsatt användande. Farfar använde också det han hade tillgängligt, för några mer avancerade snickarverktyg hade han inte, t.ex. planhyvel, bordssåg eller pelarborr. Vad gäller färgsättningen tror jag mig ana min farmors påverkan.

Nu är det dags att återigen göra något åt dessa möbler, och här kommer beaktandet av kvalitet åter att spela en roll. Stålstommarna är av det grövre slaget, nitar och bultar likaså, varför det finns anledning att fundera över de trädelar som ingår och hur dessa såg ut i original. Det är uppenbart att farfar inte hade samma möjligheter.

Lite detektivarbete och jag vet nu hur originaldelarna såg ut, dessutom hjälpte det mig att avgöra vilka återstående delar som faktiskt var original. Vad gäller färgen så kunde jag efter minutiöst skrapande utröna att metalldelarna var vita till ursprunget samt alla trädelar ljusröda. När så alla delar var isärtagna så återstod detta.

Nu skall alla metalldelar slipas och målas med rostavvisande primer, för att sedan målas med vit metallfärg. Alla återstående original-trädelar skall slipas, grundas och målas i ljusrött. De delar som saknas behöver tillverkas och förborras för att sedan också de målas.

Utöver dessa stolar finns också ett tillhörande, fällbart bord. Bordet har inget kvar av originaldelarna förutom stålstrukturen och ett par mycket illa åtgångna brädor 22×36 mm och 95,5 cm långa som utgör låskonstruktionen.


Jag har tagit alla mått och påbörjat rekonstruktionen av ramen/låsanordningen som den en gång såg ut. Det enda jag inte har mått på idag är ursprunglig bordsskiva, även om jag har en bild av formen. Eftersom jag inte har dessa mått och eftersom den ursprungliga bordsskivan hade ett hål för ett parasoll så tänker jag använda lite konstnärlig frihet och skapa en ny bordsskiva utan parasollhålet.

Jag återkommer alltefter renoveringen fortgår…..

/Roger

0

Klotter på väggarna…

När vi kämpade som hårdast med att ta ner de gamla tapeterna.

När händerna var full av blåsor efter de tänger vi kämpade med. För det var så vi tog ner de gamla tapeterna. Genom att kämpa oss genom spikdragning. För de satte upp papperstapeter just genom att spika upp dem. Och de ville dessutom uppdatera väggarna så det var inte enbart ett lager.

Jag vet faktiskt inte hur många spikar vi har dragit genom säsongerna. Men nu när vi skulle ta itu med de 3 senaste smårummen så fann vi några enstaka spikar som vi missat. För självklart finns det de som vi ”ignorerat” eller helt enkelt bara bommat.

När vi jobbat med timmerväggarna så dök det självklart upp lite ”klotter”. Det finns fina signaturer, men även en liten dikt på timmerväggen i rum 1, rummet bakom Jennys kök.

Men något vi aldrig sett ett klotter på dörrarna.

Nån som var rastlös?

Men här satt Sixten i rum 7 och tänkte att det vore lite spännande att skriva sitt namn på dörren.

Då tänker jag att handstil är ett vackert konstverk och det är synd att det hamnar längre och längre ner på prioriteringslistan när det gäller undervisning. Inte för att jag säger att man måste skriva vackert, utan att det är ett hantverk som de använde dagligen tidigare och vi använder pennan mer och mer sällan.

Ja nu vill jag inte förorda att klottra på dörrar. Bara konstaterar att även Sixten hade vacker handstil. En sådan handstil som jag aldrig kommer att ha. Och klottrar gör jag mest på datorn… Det blir en eller annan text nedskriven…

/ Anna

0

Blod, svett och några tårar (glädje)

Precis som rubriken säger så var det dessa tre ingredienser denna försäsong.

Blodet var Rogers skruvdragarolycka. Det blödde och gjorde nog otroligt ont ett bra tag.

Svetten… ja det behövs nog inte ens kommenteras. För värmen ute skapade en rejäl svettning eller två. Minns ni min overall när jag skulle gå upp ovan innertaken och sprida kutterspånet? Snacka om bastu….
Sen har Roger och Filip kämpat bra med pärlspontsspikningen i taket. De svettades rejält och Rogers listning innebar förstås ut i solen och kapa till och sen in i värmen. Men när vi nu går upp så är det trots allt svalare tack vare isoleringen, men när termometern nära på visar 30 grader så är det inte konstigt att det fortfarande känns varmt,

även om det är några grader svalare än tidigare.

Tårar? Ja det hade kunnat räknas in när svetten rinner in i ögonen och man reagerar med att utsöndra tårvätska, men i detta fall tänkte vi på de glädjetårar som kommer när vi går runt i Storhuset och känner oss stolta.

Trasmatta i rum 7, som luktar gott av såpan…
Visst verkar det som om vi målat sockerlådan i samma färg som väggen…
Ja den blev vacker, den en gång så bruna trappan.
Det Rosa rummet (rum nr 6) där namnet faktiskt grundar sig i att öppen spisen var målad rosa
Mammas byrå hamnade i Rosa rummet där den pryder sin plats

Ja det var några av bilderna som finns sparade. Det kommer mer, men utan blod, svett och tårar, hoppas jag. Men stolta kommer vi fortsätta vara! <3

/ Anna

0

Äventyrsplaner kan ändras!

Jajamen… Det är tur att planer kan ändras, även om det är högst motvilligt emellanåt.

Planen för dagen i morse var:

  1. Ta traktorn och med hjälp av den lyfta ner mangel och det skåp som stått ute på balkongen sen vi gjorde klart hallen uppe för flera år sen.
  2. Plocka bort de vinterfönster som även de har varit ståendes ute på balkongen i flera år.
  3. Städa balkongen.
  4. Ta traktorn och lyfta upp ett annat vitmålat skåp.
  5. Bära in skåpet till rum 4.
  6. Bära ut nån stol ut på balkongen.

Men vi ändrade lite på vägen…

 

Ja nu fick vi över mangeln över balkongräcket, men några småskador på fasaden. Men vi var nöjda ändå. Men så insåg vi att skåpet inte skulle gå att ta ner samma väg. Jo, den skulle ner den med men inte genom samma öppning. Roger mätte och tittade på mig och funderade säkert på om jag skulle orka… Det funderade även jag på. Men så nickade vi och tog tag i skåpet, vars topp lossnade direkt. Jaja, det var bara att fästa tillbaka och försöka finna något annat grepp. Och jo, det kändes som ett helt okej grepp. Du vet när du har tyngden neråt mot fingrarna så känns det bra. Men jag kan säga att när tyngdpunkten ändras. Den hamnar längre och längre bort från fingerspetsarna. När den hänger på balkongräcket och du ska greppa tag i skåpet för att den inte ska hasa neråt… då är det svårare. Jag yttrade: den kommer att falla… Sen föll den neråt…neråt..neråt och landade hårt…

I traktorskopan! Men det var inte planerat att den skulle landa så hårt… ”Du kan ju inte släppa den…” Hmmm den släpptes inte… den gled ur näven…

Men glad i hågen kunde Roger sänka skopan och inse att den var nästan i fullgott skick. Nästan… En av hans superkrafter är knopar och rep. Så han kunde nu binda fast skåpet under färden till dess undangömda plats. Planer på vad vi ska göra med den? Ingen aning… i dagsläget…

Punkt 3 i vår planering genomfördes med lite dammsugning, sopning, Ekotipsets mirakelspray samt en microfibertrasa. Så fint det blev!

2 av stolarna vi placerat på balkongen.

Vi höll oss till planeringen! Vi betade av punkterna allt eftersom. Men så kom ändringen. I sista sekund. Vi gick ut, jag och hundarna för att höra vad han pysslade med, vår husse. Han parkerade nämligen traktorn. För efter mätning så insåg han att nästa skåp (det vitmålade) var större än det jag tappat i traktorskopan. Så det skulle inte gå att få upp via balkongen idag.

Men då gick vi in till skattkammaren och hämtade ut…

En gammal skolbänk från Myrhedenskolan när det begav sig…

Skolbänken hamnade i rum 4, där det tilltänkta, men ack för stora, skåpet skulle stå. Men detta substitut blev bra, tycker jag. Och skattkammaren fick lite mer utrymme, igen.

Den lilla stolen fann vi idag… till rum 5

Vi fann fler saker idag. Detta visade sig finnas i skåpet – jag – tappade…

Denna var Johan Öhlunds (även kallad Janne) tills Sixten Viklund tog över.

Spännande dokumentation, som ändå vittnar om det tidigare ägandet.

Vad är då kvar på vår lista? Ja nu tog vi ut stolarna lite tidigare, men resten är av checkat. För denna dag. Tyvärr fick jag inte se Roger i huckle… Det känns lite trist faktiskt. Men i morgon är det städdag för mig och Roger tänkte ta hand om de sista listbitarna…

Men vi alla vet att planer kan ändras…

/ Anna

0

Inredning av 3 smårum…

Förberedelserna fortsätter… Efter föregående inlägg så var det en rejäl vilodag. Regn och rusk skapade ett stort soffbehov, i alla fall hos mig. Att njuta av söndagen, vilodagen tog jag som ett privilegium. Och som jag genomförde den!

Men så idag, med Roger vid min sida, så startade vi upp operation inredning av 3 rum i storlek small.

Men innan han kom hem från fiskehelgen så fanns Siv Öhlund där och hjälpte till att bära sängarna till deras nya rum.

Så när Roger väl återvände så var det första han fick påbörja var förstås att finna bultar, muttrar och brickor för montage av de 2 andra sängarna. Tänk vad som finns i alla våra förråd när det gäller muttrar, skruvar osv. För nu står de där…

Lite mysigt blir det i rum 7

För när väl benen var fästa, så kunde vi börja lyfta in de mjuka delarna, som bäddmadrasser, kuddar och täcken. Det där fluffet som gör det hemtrevligt. Ja se där ligger en såpadoftande trasmatta också.

Men även hårda saker kan skapa hemtrevlig känsla.

Men det finns så mycket nu som bara vill bli utplacerade. Vi har satt upp 3 speglar som stått och väntat i ”skattkammaren”. Vi har tagit fram hörnskåpet och monterat det i rum 5. Visst ser ni att det blev toppenbra i detta lilla rum där det kan kännas lite trångt med ett sängbord. Men vi ska kika om vi hittar en liten stol som kan agera bord/”herrbetjänt”. Om jag inte missminner mig så finns det en stol som är mer mot allmogehållet.

Roger monterar sänglampa i rum 5

Prydnadssaker… När jag var liten så var jag så fascinerad av glas. Glas i olika konstformer. Vi besökte olika auktioner eller glasutställningar och när jag lämnade dessa ställen så hade jag bett om en prydnad. Gjord av glas. Jag fann dem så vackra. Där tänker vi lite olika, jag och Roger. Men det jag vet fascinerar honom är, liksom jag, gamla bruksföremål…

Blåbärssylt.. vem trodde att denna förpackning skulle stå som prydnad i rum 7 när den användes förr i tiden?

Tänk att dåtidens vardagsföremål ses med helt andra ögon idag. För visst är det vackert?

En vacker lavoar vi fått i gåva

Höstolen är ett inköp gjord på Facebook för flera år sedan. Dess plats kom vi överens om. Rum 7 skulle den stå och pryda. Visst blir man nyfiken vad som finns i den bruna asken? En vacker sten? Rakhyvel? Eller en manschettknapp? Den nyfikne kommer få veta…

Även 6 olika tavlor har vi satt upp idag. Dessa sitter i rum 4

Rum 4 känns som det rum som kommer färdigställas i morgon. Med traktorn? Ja det måste till en traktor för att den ska kunna färdigställas. Ni minns? Skåpet som ska lyftas upp via balkongen. Fick höra idag att mangeln och det stora skåpet som stått på balkongen kanske ska få åka traktorskopa ner i morgon. Det blir ett äventyr… Men så här ser rum 4 ut i kväll…

När man kommer uppför trappen så möts man av denna syn…

Men ack så roligt det är att inreda 3 smårum. Men pryttlar och allt därtill…

Här passade dessa tavlor bra, tänkte vi

För visst är det häftigt att gå runt och fundera på var de gamla tingens nya platser i hemmet finns. Många av sakerna har ju funnits i Storhuset länge, andra har införskaffats eller givits till oss under de år vi ägt huset. Men frågan är om den loppis som ska gå av stapeln ska skapa mer utrymme i skattkammaren? För tanken är ju att det inte ska vara en skattkammare i all evighet…

Men kvällen avslutas med ett leende på läpparna, för idag hann vi sjukt mycket! I morgon kommer vi inreda klart och sen är det bara städningen kvar… Roger? Ta på dig pighucklet för i morgon ska du skura!!!

/ Anna

Myran vet numer att bara man tar det lugnt så får vi snart gå iväg…
0

Förberedelser inför gäster

Värmen fortsätter… men så gör vi. Små steg i rätt riktning…

För när vi kom till fönsterlister och golvlister så fanns virket till nåt rum och saknades till nåt annat. Vi for till Skellefteå och införskaffade det vi trodde oss behöva. För nu börjar det dra ihop sig tills årets första gäster anländer. Men med taken på plats med taklister likaså, borde det inte vara något problem.

Nu hör det väl till att tidspressen ändå var något påtaglig, för i helgen är Roger på sin årliga fiskeresa till Ransarån. Så vi hjälptes åt, även om Roger hade gjort det mesta, att fixa de sista listerna. För mätning fick han göra och komma ihåg de mått han fått. Han fick välja de lister han hade koll på och jag var handräckare. En sån som håller i listen när han skulle kapa den. En sån som hämtar måttband när den glöms ute vid sågen. Men svettigt var det. Värmen var tryckande, liksom den varit under de tidigare veckorna.

Tur han har en inspektör i Myran, för att allt ska gå rätt till!

Myran tyckte att det var lite spännande att följa husses arbete. För här var det sista biten till sista fönstret denna omgång.

Sen tog vi tag i golvlisterna. De skulle kapas men även sågas till för att få en liten något böjd profil. Den använde han bordssågen till för att skapa det han önskade. Tur att det var så varmt att hundarna tyckte att det var skönt att ligga inne i stugan ett tag. För mitt på dagen är det skönt med siesta.

Nu började det vara lite kort om tid. Det började vara behov av vila, mat och även packning inför fiskeresan. Då hände det som inte var inräknat. Den näst sista biten av golvlist i sista rummet skulle bara skruvas fast. Då slinter han med skruvdragaren som tränger ner i handen. Aj, aj, aj…

Vi beslutar oss för att den sista biten ska han ordna med när han återvänder hem. Efter vi rengjort och spritat handen, omplåstrat och fått i oss mat, så hann han förstås att packa. Och morgonen därefter reste de, tidigt som skrutt.

Då var det bara att börja med förberedelse inför målning.

Det var bara att börja förflytta mattorna från ena rummet för att kunna dammsuga väggar och golv.

Ja dessa mattor har ju legat omkullvält i ett av rummen. Nu var det bara att dammsuga väggar och golv. Svettigt? Men självklart!

Dammsugning och torka inför målning

Men skönt när man var färdig i fas 1. När detta var klart så inväntade jag att det torkat och skulle till att börja måla fönsterlister och fönstersmyg, igen.

Jag var så noga med att inte måla när solen låg på. Men tänkte väl inte på…

Här är andra varvet…

Att det är svårt att se hur man målar när det är så ljust ute och ingen lampa inne. Men med det andra varvet, som nu är målat så funkar det att börja städa inför inredningen.

Såpaskurade mattor väntar inför att läggas ut på rena golv. Sängar väntar i hallen på att bli inburna. Pinnstolar väntas på att bli avtorkade och inplacerade på välplanerade platser. Frågan är om vi får fram dem ur vår ”skattkammare”? För det är fullt nu… mindre fullt när vi börjat inreda. Men nog oroar jag mig något, för ett av skåpen som ska in är tungt och det står inte ens i samma byggnad… Men där får nog Roger komma med någon bra idé och muskler…

För snart kommer de. Säsongens första gäster. Och vi kommer hinna! Och de är så välkomna!

/ Anna

0