Äventyrsplaner kan ändras!

Jajamen… Det är tur att planer kan ändras, även om det är högst motvilligt emellanåt.

Planen för dagen i morse var:

  1. Ta traktorn och med hjälp av den lyfta ner mangel och det skåp som stått ute på balkongen sen vi gjorde klart hallen uppe för flera år sen.
  2. Plocka bort de vinterfönster som även de har varit ståendes ute på balkongen i flera år.
  3. Städa balkongen.
  4. Ta traktorn och lyfta upp ett annat vitmålat skåp.
  5. Bära in skåpet till rum 4.
  6. Bära ut nån stol ut på balkongen.

Men vi ändrade lite på vägen…

 

Ja nu fick vi över mangeln över balkongräcket, men några småskador på fasaden. Men vi var nöjda ändå. Men så insåg vi att skåpet inte skulle gå att ta ner samma väg. Jo, den skulle ner den med men inte genom samma öppning. Roger mätte och tittade på mig och funderade säkert på om jag skulle orka… Det funderade även jag på. Men så nickade vi och tog tag i skåpet, vars topp lossnade direkt. Jaja, det var bara att fästa tillbaka och försöka finna något annat grepp. Och jo, det kändes som ett helt okej grepp. Du vet när du har tyngden neråt mot fingrarna så känns det bra. Men jag kan säga att när tyngdpunkten ändras. Den hamnar längre och längre bort från fingerspetsarna. När den hänger på balkongräcket och du ska greppa tag i skåpet för att den inte ska hasa neråt… då är det svårare. Jag yttrade: den kommer att falla… Sen föll den neråt…neråt..neråt och landade hårt…

I traktorskopan! Men det var inte planerat att den skulle landa så hårt… ”Du kan ju inte släppa den…” Hmmm den släpptes inte… den gled ur näven…

Men glad i hågen kunde Roger sänka skopan och inse att den var nästan i fullgott skick. Nästan… En av hans superkrafter är knopar och rep. Så han kunde nu binda fast skåpet under färden till dess undangömda plats. Planer på vad vi ska göra med den? Ingen aning… i dagsläget…

Punkt 3 i vår planering genomfördes med lite dammsugning, sopning, Ekotipsets mirakelspray samt en microfibertrasa. Så fint det blev!

2 av stolarna vi placerat på balkongen.

Vi höll oss till planeringen! Vi betade av punkterna allt eftersom. Men så kom ändringen. I sista sekund. Vi gick ut, jag och hundarna för att höra vad han pysslade med, vår husse. Han parkerade nämligen traktorn. För efter mätning så insåg han att nästa skåp (det vitmålade) var större än det jag tappat i traktorskopan. Så det skulle inte gå att få upp via balkongen idag.

Men då gick vi in till skattkammaren och hämtade ut…

En gammal skolbänk från Myrhedenskolan när det begav sig…

Skolbänken hamnade i rum 4, där det tilltänkta, men ack för stora, skåpet skulle stå. Men detta substitut blev bra, tycker jag. Och skattkammaren fick lite mer utrymme, igen.

Den lilla stolen fann vi idag… till rum 5

Vi fann fler saker idag. Detta visade sig finnas i skåpet – jag – tappade…

Denna var Johan Öhlunds (även kallad Janne) tills Sixten Viklund tog över.

Spännande dokumentation, som ändå vittnar om det tidigare ägandet.

Vad är då kvar på vår lista? Ja nu tog vi ut stolarna lite tidigare, men resten är av checkat. För denna dag. Tyvärr fick jag inte se Roger i huckle… Det känns lite trist faktiskt. Men i morgon är det städdag för mig och Roger tänkte ta hand om de sista listbitarna…

Men vi alla vet att planer kan ändras…

/ Anna

0

Inredning av 3 smårum…

Förberedelserna fortsätter… Efter föregående inlägg så var det en rejäl vilodag. Regn och rusk skapade ett stort soffbehov, i alla fall hos mig. Att njuta av söndagen, vilodagen tog jag som ett privilegium. Och som jag genomförde den!

Men så idag, med Roger vid min sida, så startade vi upp operation inredning av 3 rum i storlek small.

Men innan han kom hem från fiskehelgen så fanns Siv Öhlund där och hjälpte till att bära sängarna till deras nya rum.

Så när Roger väl återvände så var det första han fick påbörja var förstås att finna bultar, muttrar och brickor för montage av de 2 andra sängarna. Tänk vad som finns i alla våra förråd när det gäller muttrar, skruvar osv. För nu står de där…

Lite mysigt blir det i rum 7

För när väl benen var fästa, så kunde vi börja lyfta in de mjuka delarna, som bäddmadrasser, kuddar och täcken. Det där fluffet som gör det hemtrevligt. Ja se där ligger en såpadoftande trasmatta också.

Men även hårda saker kan skapa hemtrevlig känsla.

Men det finns så mycket nu som bara vill bli utplacerade. Vi har satt upp 3 speglar som stått och väntat i ”skattkammaren”. Vi har tagit fram hörnskåpet och monterat det i rum 5. Visst ser ni att det blev toppenbra i detta lilla rum där det kan kännas lite trångt med ett sängbord. Men vi ska kika om vi hittar en liten stol som kan agera bord/”herrbetjänt”. Om jag inte missminner mig så finns det en stol som är mer mot allmogehållet.

Roger monterar sänglampa i rum 5

Prydnadssaker… När jag var liten så var jag så fascinerad av glas. Glas i olika konstformer. Vi besökte olika auktioner eller glasutställningar och när jag lämnade dessa ställen så hade jag bett om en prydnad. Gjord av glas. Jag fann dem så vackra. Där tänker vi lite olika, jag och Roger. Men det jag vet fascinerar honom är, liksom jag, gamla bruksföremål…

Blåbärssylt.. vem trodde att denna förpackning skulle stå som prydnad i rum 7 när den användes förr i tiden?

Tänk att dåtidens vardagsföremål ses med helt andra ögon idag. För visst är det vackert?

En vacker lavoar vi fått i gåva

Höstolen är ett inköp gjord på Facebook för flera år sedan. Dess plats kom vi överens om. Rum 7 skulle den stå och pryda. Visst blir man nyfiken vad som finns i den bruna asken? En vacker sten? Rakhyvel? Eller en manschettknapp? Den nyfikne kommer få veta…

Även 6 olika tavlor har vi satt upp idag. Dessa sitter i rum 4

Rum 4 känns som det rum som kommer färdigställas i morgon. Med traktorn? Ja det måste till en traktor för att den ska kunna färdigställas. Ni minns? Skåpet som ska lyftas upp via balkongen. Fick höra idag att mangeln och det stora skåpet som stått på balkongen kanske ska få åka traktorskopa ner i morgon. Det blir ett äventyr… Men så här ser rum 4 ut i kväll…

När man kommer uppför trappen så möts man av denna syn…

Men ack så roligt det är att inreda 3 smårum. Men pryttlar och allt därtill…

Här passade dessa tavlor bra, tänkte vi

För visst är det häftigt att gå runt och fundera på var de gamla tingens nya platser i hemmet finns. Många av sakerna har ju funnits i Storhuset länge, andra har införskaffats eller givits till oss under de år vi ägt huset. Men frågan är om den loppis som ska gå av stapeln ska skapa mer utrymme i skattkammaren? För tanken är ju att det inte ska vara en skattkammare i all evighet…

Men kvällen avslutas med ett leende på läpparna, för idag hann vi sjukt mycket! I morgon kommer vi inreda klart och sen är det bara städningen kvar… Roger? Ta på dig pighucklet för i morgon ska du skura!!!

/ Anna

Myran vet numer att bara man tar det lugnt så får vi snart gå iväg…
0

Förberedelser inför gäster

Värmen fortsätter… men så gör vi. Små steg i rätt riktning…

För när vi kom till fönsterlister och golvlister så fanns virket till nåt rum och saknades till nåt annat. Vi for till Skellefteå och införskaffade det vi trodde oss behöva. För nu börjar det dra ihop sig tills årets första gäster anländer. Men med taken på plats med taklister likaså, borde det inte vara något problem.

Nu hör det väl till att tidspressen ändå var något påtaglig, för i helgen är Roger på sin årliga fiskeresa till Ransarån. Så vi hjälptes åt, även om Roger hade gjort det mesta, att fixa de sista listerna. För mätning fick han göra och komma ihåg de mått han fått. Han fick välja de lister han hade koll på och jag var handräckare. En sån som håller i listen när han skulle kapa den. En sån som hämtar måttband när den glöms ute vid sågen. Men svettigt var det. Värmen var tryckande, liksom den varit under de tidigare veckorna.

Tur han har en inspektör i Myran, för att allt ska gå rätt till!

Myran tyckte att det var lite spännande att följa husses arbete. För här var det sista biten till sista fönstret denna omgång.

Sen tog vi tag i golvlisterna. De skulle kapas men även sågas till för att få en liten något böjd profil. Den använde han bordssågen till för att skapa det han önskade. Tur att det var så varmt att hundarna tyckte att det var skönt att ligga inne i stugan ett tag. För mitt på dagen är det skönt med siesta.

Nu började det vara lite kort om tid. Det började vara behov av vila, mat och även packning inför fiskeresan. Då hände det som inte var inräknat. Den näst sista biten av golvlist i sista rummet skulle bara skruvas fast. Då slinter han med skruvdragaren som tränger ner i handen. Aj, aj, aj…

Vi beslutar oss för att den sista biten ska han ordna med när han återvänder hem. Efter vi rengjort och spritat handen, omplåstrat och fått i oss mat, så hann han förstås att packa. Och morgonen därefter reste de, tidigt som skrutt.

Då var det bara att börja med förberedelse inför målning.

Det var bara att börja förflytta mattorna från ena rummet för att kunna dammsuga väggar och golv.

Ja dessa mattor har ju legat omkullvält i ett av rummen. Nu var det bara att dammsuga väggar och golv. Svettigt? Men självklart!

Dammsugning och torka inför målning

Men skönt när man var färdig i fas 1. När detta var klart så inväntade jag att det torkat och skulle till att börja måla fönsterlister och fönstersmyg, igen.

Jag var så noga med att inte måla när solen låg på. Men tänkte väl inte på…

Här är andra varvet…

Att det är svårt att se hur man målar när det är så ljust ute och ingen lampa inne. Men med det andra varvet, som nu är målat så funkar det att börja städa inför inredningen.

Såpaskurade mattor väntar inför att läggas ut på rena golv. Sängar väntar i hallen på att bli inburna. Pinnstolar väntas på att bli avtorkade och inplacerade på välplanerade platser. Frågan är om vi får fram dem ur vår ”skattkammare”? För det är fullt nu… mindre fullt när vi börjat inreda. Men nog oroar jag mig något, för ett av skåpen som ska in är tungt och det står inte ens i samma byggnad… Men där får nog Roger komma med någon bra idé och muskler…

För snart kommer de. Säsongens första gäster. Och vi kommer hinna! Och de är så välkomna!

/ Anna

0

Förberedelser för innertak

När man vill mycket så bör man vara noga i planeringen. Men det är svårt när man inte har tillgång till objektet på heltid. För hade vi bott i Ribbfors så hade vi kunnat smita över nån kväll då och då. Nu blir det intensiva dagar när vi väl är där.

Samarbete är det bästa när man har fullt upp, men se gräsmattan tyckte att jag skulle köra hela helgen, så Roger fick ta på sig snickarbältet och agera handyman. Efter han burit upp alla kutterspånbalar och lagt dem på takreglarna så blev det dammsugning för att få bort det mesta bås. Det har kommit  med in med hundarna, men även vi drar in trots att vi byter om till inneskor så dras det runt eller ramlar ner när man renoverar.

Men sen var det dags för fysiska övningar ovan huvudet igen. Denna gång skulle jag vara en del, en liten del, i detta. Händerna ovanför huvudet och försöka hålla emot Rogers utrullande av pappen. Nu ska jag inte klaga, för Roger hade även han händerna ovan huvudet. OCH bar runt den tunga rullen…ovan huvudet. Träningsvärk? Ja jag kan bara säga min mening att det var ställning jag sällan står i eller utsätter min kropp för, så ja. Det blev lite träningsvärk. Men jag undrar om inte Rogers axlar var mer tränade efter denna helg än på ett bra tag. Först handsågande av reglar och sedan bära runt denna papprulle.

Men nu är vi i fasen att vi måste införskaffa pärlspont till taket. Tänk om Rogers inköp av spikpistolen kommer löna sig? Blir det lättare att sätta upp det för hans axlar och nacke? Eller var det en listigt sätt att få köpa ännu ett elverktyg?

Han sålde dock in idén att han verkligen behöver denna apparat. Tänk bara på att det nu ska spikas tre tak, som trots allt är något mindre, men när det sista stora rummet ska göras så är det en självklarhet att en spikpistol ska finnas på fastigheten…

Vi får se hur helgen ska gå… ömmande axlar och stela nackar kommer förklara läget på måndag…

/ Anna

0