När man vill mycket så bör man vara noga i planeringen. Men det är svårt när man inte har tillgång till objektet på heltid. För hade vi bott i Ribbfors så hade vi kunnat smita över nån kväll då och då. Nu blir det intensiva dagar när vi väl är där.
Samarbete är det bästa när man har fullt upp, men se gräsmattan tyckte att jag skulle köra hela helgen, så Roger fick ta på sig snickarbältet och agera handyman. Efter han burit upp alla kutterspånbalar och lagt dem på takreglarna så blev det dammsugning för att få bort det mesta bås. Det har kommit med in med hundarna, men även vi drar in trots att vi byter om till inneskor så dras det runt eller ramlar ner när man renoverar.
Men sen var det dags för fysiska övningar ovan huvudet igen. Denna gång skulle jag vara en del, en liten del, i detta. Händerna ovanför huvudet och försöka hålla emot Rogers utrullande av pappen. Nu ska jag inte klaga, för Roger hade även han händerna ovan huvudet. OCH bar runt den tunga rullen…ovan huvudet. Träningsvärk? Ja jag kan bara säga min mening att det var ställning jag sällan står i eller utsätter min kropp för, så ja. Det blev lite träningsvärk. Men jag undrar om inte Rogers axlar var mer tränade efter denna helg än på ett bra tag. Först handsågande av reglar och sedan bära runt denna papprulle.
Men nu är vi i fasen att vi måste införskaffa pärlspont till taket. Tänk om Rogers inköp av spikpistolen kommer löna sig? Blir det lättare att sätta upp det för hans axlar och nacke? Eller var det en listigt sätt att få köpa ännu ett elverktyg?
Han sålde dock in idén att han verkligen behöver denna apparat. Tänk bara på att det nu ska spikas tre tak, som trots allt är något mindre, men när det sista stora rummet ska göras så är det en självklarhet att en spikpistol ska finnas på fastigheten…
Vi får se hur helgen ska gå… ömmande axlar och stela nackar kommer förklara läget på måndag…
/ Anna