Att välja AC:n i elbilen när det är 30gradigt väder med sol som knappt hittat ett moln på över en vecka, var nog klokt. För då kunde vi köpa taklister till de små rummen. Både tvåbeningar och fyrbeningar mådde bra i den svala bilen.
I morse vaknade jag tidigare än skrutt. Måste väl erkänna att kroppen protesterade något. Träningsvärk kallas det nog när man använt muskler som gått i vila. Gick ner till älven med hundarna. Jag såg faktiskt något moln och nöjt. För det var plus 13 grader ute. Jag hade på mig en sommarklänning och kunde andas in den svala luften. Foppatofflorna blev daggvåta i den fuktiga gräset. Men jag visste att det skulle bli varmt även denna dag trots att solen lekte kurragömma bakom molnen.
Nu skulle det monteras taklister! Trots att det var varmt ute i solen där geringsågen stod parkerad. Roger mätte, sågade, sprang i trappan och spikade och sedan repris på det hela.
Inte alltid lätt att montera taklister när väggarna inte är riktigt vinkelräta!
Själv har jag haft marktjänst. Jag har sett till att vi ätit med jämna mellanrum, kaffe med kaka på utsatt tid, diskat undan och badat de flåsande hundarna. Eller så kanske det var så att jag såpskurade trasmattor som ska ligga i dessa nya rum när de väl är färdiga och urstädade. Både Myran och Lovis tyckte att mattes nya tidsfördriv var udda. Inget kastande av sten alls. Supertrist förstås.
Planen är att börja sopa väggarna i rum 5. Detta för att golvlister satt redan i detta rum, vilket innebär att det är färdigt för att målartvätta fönsterfoder och sedan måla en sväng. Men föregående moment består förstås av att borsta väggarna, så det inte svävar ner bås från timmerväggen ner på det blivande våta nymålade fönstret.
Vi kikade in i vårt förråd, fylld med möbler och funderade lite på vad vi skulle kunna använda för att inreda dessa 3 smårum. Det ska in en säng i vardera, samt en stol. Sen varierar det något. Kanske ett lite större vitt skåp, som Roger ropat in på auktion för flera somrar sen. Ett litet hörnskåp ska upp i rum 5, för där är golvytan minimal, så det passar super! Men frågan är var är sängbenen som vi båda är medvetna om är inköpta… Hittar vi dem inte så blir det till att Roger ska svinga ett magiskt trollspö och tillverka några i hans maskiner.
Men där är vi inte riktigt än… Vi tar ett steg i taget. Listigt värre i detta skede. Taken idag… golven i morgon?
Visst är det värt att testa allt man kan för att skydda sig mot värmen?
Det bästa mot värmen är att ligga i Byskeälven just nu. För där svalkas den varma kroppen på både människa och fyrbening. Ja till och med så pass att hundarna står och huttrar när vi med lite större kroppshydda känner att det är så skönt att få den svettiga huden avsköljd av den strömmande vattenmassan. Att även få småvattenprojekt för att inte bara ligga och njuta är underhållande och settrarna hakar gärna på. För visst är det spännande när husse och matte börjar att flytta en sten eller två för att i detta lågvatten skapa en lite djupare plats där man faktiskt kan simma några simtag mot strömmen.
Men så finns det en avart av människan. Den som iklär sig en svart målaroverall av modell – något tjockare bomull, för att kanske skydda sig själv. Mot värmen??? Nej, tror inte det… Eller rättare sagt… Nej, jag vet att så inte är fallet.
Det var skydd mot allt kutterspån, kan jag meddela. För varmt, varmare, varmast var det högt uppe mot yttertak och takstolar, när jag tog en mindre smidig väg uppför stege, in i en lite mindre ”lucka” i det så välspikade pärlsponttaket. Väl där uppe så hade sambon, aka fästmannen 😉 varit omtänksam och räckt upp en lite bredare bräda, för mig att stå på knä på. Jag anade ganska snabbt att mina knän inte kommer vara sommarvackra efter detta tilltag. Ja nu var det flera år sedan de kunde titulera sig som ”sommarvackra” men jag hoppas att ni förstår vartåt jag lutar. Framåt… för att nå hela vägen ut mot taket. Förstås! 😉
Där uppe så möttes jag av 4 balar sammanpressade balar. Först tänkte jag:
Hur tänkte han att jag skulle rymmas här uppe?
Men efter en förklaring nerifrån så förstod jag att efter pärlsponten spikats fast så var det helt ok att fösa balarna mellan reglarna. Och så tog jag ta i den första… Och insåg att det skulle bli lite kämpigare än jag först anat. För nu var jag tvungen att både svettas och använda muskler som jag missat att använda på ett bra tag.
När jag väl föst undan 3 stycken så var jag längst in. Drog fram kniven ur knivslidan. Slidhölstret lade jag så ordentligt i den djupa fickan och efter jag använt kniven så la ja den varsamt och mycket medveten på bal nr 3. När jag sedan började fösa ut kutterspånet så inser jag att min kropp är något mindre/kortare än planerat. Eller så var det ju en av anledningarna till att det var jag som var där uppe… Men Roger skickade upp en till bräda som skulle vara en förlängd arm uppe ovan innertak.
Jag fick direktiven 1,5 fack skulle vara täckt av varje bal. Det rullade på och när jag öppnat 3 balar så kläcker han ur sig. Jo han den där långa nedanför mig. Den älskvärde herrn… Fästmannen… ”Glöm inte bort att det ska vara luftning så det syns en strimma närmast väggen upp mot taket…”
Det var bara att krypa inåt igen. Men det gör man ju så gärna. För man vill verkligen att det ska bli bra! Man vill att det ska bli rätt!
Det är enkelt att krypa framåt, kan jag meddela. Det är enkelt för man ser vad man ska göra. Man vet hur det ser ut framför en för man ser det. Backa är svårare. Krångligare, men inte omöjligt förstås. Krångligare och jag skulle nog säga att det är svettigare. För då har man varit inne ett tag. För då har man agerat kutterspånsspridare. Då har man agerat i värmen ett bra tag. Och sen kommer man till det sista facket…
Det blir krångligare att sitta på den bredare brädan man forslat framåt och sedan bakåt. För nu ska den ju ner och man ska vingla på stegen. Utan att det ska spillas en massa spån neråt. För där nere hamnar spånet bara i dammsugaren och där isolerar det rummet inte så bra.
Här avslutar Anna kutterspånsspridningen…
Det avslutande momentet ser ni ovan. Då har jag skapat stora högar av kutterspån i en kvadrat runt öppningen och allt eftersom jag kliver ner desto mer skjuter Roger fast pappen för att till sist låta det sista vänta tills han spikat fast (höll på att skriva vi…men då skulle jag ljuga…) pärlsponten. Då går vi upp över de stora rummen och tar en kratta och drar ut högarna med kutterspån över ”luckan”.
Detta var rum 4. Planlösningen finner ni på en av sidorna längst upp i menyn. Där kan ni följa hur vi går från rum till rum.
Roger insåg snabbt att rum 5 inte skulle behöva någon lucka för en fästmö att klättra in i, i och med att taköppningen in till rum 9 var så pass vid att det kommer funka att sprida kutterspån utan svårigheter med hjälp av krattan.
Så nästa steg var förstås att jag skulle sprida kutterspånet ovan rum 7. Jag kan nu meddela att jag var svettig. Jag var svettig i den mån att den klänning jag hade under overallen nog hade ändrat färg från babyrosa till grisrosa på väl valda delar.
Jag drack min halvliter vatten och inväntade stegejusteringen som skulle göras av mannen i mitt liv. Sen bet jag tag i uppgiften…
Har jag nämnt att det var 30 grader i skuggan denna dag? Nehe… men nu är det gjort. Nu funderar du på temperaturen ovan taket? Bra fråga… men det var varmare än 30 grader. Det vittnade min kropp om…
Väl uppe vid taket i rum 7 så nämnde jag till min hjälp nedanför mig att jag upplevde det trängre här. Konstigt tyckte han, för han hade för sig att detta rum och rum 4 var lika stora. Men jag tänkte för mig själv att ibland kan måtten säga en sak och verkligheten en annan, för nog var det trängre här…
Huffande och puffande så fick jag mig tillslut längst in. Upprepade samma procedur, men denna gång såg jag till att luftspalten fanns redan från början. Men när jag var på sista balen så började kanske mina krafter tryta något. För då började jag tydligen tänka att spån på golvet är en bra sak. Jag spillde och spillde…
Vi upprepade samma procedur och Roger häftade sedan fast pappen och vi insåg att detta 30gradersprojekt var genomfört. Here we come, Byskeälven!
Vi låg i älven säkert i mer än en halvtimme tillsammans med hundarna.
Då fick Roger energi och avslutade pärlspontspikningen. Han fick även tillverka några ändplank så de skulle passa samman med de brädor som redan sätt där. Men jisses så bra det blev!
Pärlspont är klassiskt tak och så vackert!
Jag var ganska trött och slut för när jag tog av mig overallen så var jag inte bara svettig… jag var sjöblöt! Jag kände att jag behövde ta det lite lugnt men var ju ändå nyfiken.
Men Roger han gick all-in!
Han gick från pärlspont i tak spikning till att skära bort tapeter i rum 5. För där hade vi inte avslutat jobbet.
Jag tog dammsugaren och städade efter den stökiga Anna, som spridit spån all over the place. Men fin städningen kommer att ske inför inredningen. Då behövs det både dammsugning, våttorkning för att jag ska känna mig nöjd inför de gäster som är på väg.
Men ett stort steg är taget! Taket och isoleringen är på plats! Och värmen fortsätter att ligga på… och jag vågar knappt visa mina ”sommarknän”…
Det har varit varmt och kommer bli varmare även här på Ribbfors. Idag visade termometern på över 27 grader och väderapparna förvarnar om höga temperaturer på runt 28-30 grader kommande dagar. Men se det har inte stoppat grabbarna Grus.
Filip och Roger var redo idag. Det var geringssåg och alla pärlspontspack framburna. Vädret var på topp!
Lovis inspekterar geringsågen som står redo för att användas av Filip.
Kompressorn var framtagen, men se där blev det en paus i förberedelserna. För nog hade en slang sprungit läck. Den höll inte längre tillbaka för den sammanpressade luften. Problemlösaren Roger tog bilen och började sondera terrängen. För nog borde det finnas någon slang i den händiga byn Åselet. Det är en by som är mån om att ta hand om omgivningen. För där är gräsmattorna välklippta! Så nog skulle det väl gå att hitta en slang.
Det fanns en slang som inte alls behövde ersättas i närtid. Den lånades ut på lång tid av goda grannar mitt i byn. Ja vad skulle man göra utan goda grannar? Troligtvis köra en extra sväng på minst 10 mil tur och retur till Byske. Men då kanske Gummiverkstan har sommarstängt så hade det eventuellt blivit en sväng in till schtaan, aka Skellefteå. Men denna gång kunde grannsämjan hjälpa till. Samt en liten extra sväng till ett hus Roger aldrig besökt förut. En liten husesyn senare så kunde han återvända till vårt renoveringsprojekt.
Då var det äntligen på gång. På riktigt. Jag och Lovis var in en sväng på lunchrasten för att se hur det såg ut. Känslan att komma in i detta svala timmerhus var magiskt skönt i denna värme. Vem skulle helst vilja sova i en sval säng i natt? Kanske det skulle kunna gå ordna en bäddad säng till oss för första gången i Storhuset, Roger? För nog skulle vi kunna sova svalt där inne? Men sen var det härligt att se detta leende:
Så äntligen fick den användas! Spikpistolen!
För nu fick han se hur snabbt det rullar på, med hjälpen av Filip som sågar, hivar upp brädan upp till balkongen och sedan tar trappan i några snabba steg, hjälper till med brädan och sedan springer ner och upprepar samma. För när jag kommer till denna arbetsplats, så är första rummet redan nästan spikat klart. Ja, förutom den lilla lucka som han lovar ska funka även för en bredhöftad rektor att krypa igenom för att fördela kutterspån. Jaja, vi får väl se hur detta ska sluta.
Men med detta tempo så inser jag att det snart är jag som ska arbeta som byggnadsarbetare i denna värme, och inte bara som rektor på kontor. Snart är det helg och sedan semester… då är det bara att ta på sig overallen i värmen och hoppas att inte all kutterspån hamnar innan för dragkedjan.
Vilken händelserik midsommar det blev! Ja inte i stugorna, för där fanns besökare men inga renoveringar blev gjorda förstås. Alla ungdomarna var återvändare hit till oss. Vi njöt och se, där passade vi på att förlova oss! Efter 10 år (11:te sommaren på Ribbfors) tänkte vi att det skulle vara något fint att minnas. <3 På ringarna, som ska införskaffas, kommer det stå midsom.-21 i stället för ett datum. Vi firar förlovningen på kommande midsomrar oavsett datum. Glädjen var på topp och vi njöt av god mat och dryck, trevligt sällskap och livet lekte på bästa sätt!
Sen kom midsommardagen och vår Gordonsetter Lovis (2 år) mötte en huggorm. För ni ska veta att det är ganska många huggormar på Ribbfors även detta år. Efter veterinärsamtal så begav vi oss i all hast mot Luleå djursjukhus. Det var dryga 12 mil dit. En hund i chock i baksätet med huvudet i knät.
När vi väl var framme kunde bara Roger gå in med henne i famnen. Jag var tvungen att vänta utanför. Det såg inte alls bra ut. Uttorkad, hög puls och i behov av dropp. Detta för att kunna tillföra serum. Serum för att eventuellt kunna rädda henne…
Roger kom ut… utan henne… utan vårt svarta yrväder… för hon var tvungen att stanna kvar under natten…med ständig övervakning. Då kom tårarna…
Vi åkte hem i sakta mak. Väntade på besked om hur hon skulle motta serumet. De lovade höra av sig oavsett hur hon reagerade…
Vi hann komma till stugan. Två chockade hundägare. Var det sista gången vi mötte henne? Var det sista gången?
Stackars Lovis! Huggormar är inga kompisar att behålla…
Men efter 3 timmar efter vi lämnat henne så kom samtalet som lättade vår största ångest. Hon svarade bra på behandlingen av serumet. Glädjetårar, lättade hjärtan hos hela familjen. Tanken och frågan om vad som skulle ha hänt om inte Johannes hade sett henne halta lätt. För då hade vi kanske varit för sent ute.
På söndagen fick vi äntligen träffa henne. Tusen kramar och tusen pussar räckte knappt till!
Nu går vi runt på Ribbfors med en större försiktighet. Frågan om ormskrämmare har ställts. För vad jag förstår så finns det något som gör att ormarna helst undviker stället. Kanske det är något att införskaffa. Soldrivna?
Det är bra att kunna finnas här i stugan (som nu är hemma) och hjälpa Roger med hundpromenader på rasterna, för det är nu sista arbetsveckan för oss båda. På måndag startar semestern! Men innan dess ska det hinnas att spikas pärlspont på kvällarna! Roger ska nämligen få hjälp av sin yngre son Filip, vilket jag är otroligt tacksam över.
Här på Ribbfors är Midsommar något stort. Större än julaftonsfirande faktiskt.
Så nu börjar vår förberedelse. Men nog hade det varit bra om vi hade sluppit nederbörden, för vem kan klippa gräset med en fuktighet högre än man kan mäta… För jag kan bara meddela att fuktigt gräs fäster fantastiskt bra i gräsklipparna. Skapar en mur där klippaggregatet blir trängre och trängre och tillslut så stannar maskinen för där kan inte knivarna rotera längre. Så jag behöver en lättnad i nederbörden… Please…
Men i övrigt så handlar det om att städa genom att torka ytor (stora ytor), dammsuga golv och fluffa kuddar och vädra täcken. Vi har en hel del med sängar, så vi ber alltid gästerna att ta med sängkläder. För annars får jag ju tvätta hela sommaren! Vi räknade efter en gång och då landade vi på runt 30 bäddar. Tror att vi har fler nu och snart blir det 3 till.
Men efter städning så startar matlagningen, som Roger håller varmt om hjärtat. Nu har han ju smittat mig med sin matlagningsglädje och jag känner att det är roligare och roligare för vart år som går. Men han får arbeta som chef och jag som souschef, för han vet vad han vill skapa på det legendariska midsommarbordet.
Nej, nu ska jag kalva upp armarna och påbörja förberedelserna!
Det är tur, eller är det skicklighet, att Roger hittar både det ena och den andra på Marketplace på Facebook. Detta fynd fann han för några helger sen. En köksö från Ikea.
Vi har pratat om sommarhusets kök i omgångar, hur vi ska kunna få det lättare runt vattnet med pumpen nu när det kallställs på vintern. Roger har redan börjat ändra på vissa delar. Men att flytta en hel köksskåp för att komma åt vattenpumpen, har inte varit optimalt. Därav letandet på Marketplace.
Man ser inte så mycket av köksskåpet som vi tagit bort i denna före fotografering. Men det är det första skåpet till vänster.
Men så fann han den en helg. En begagnad köksö med en något nött bordsskiva. Den fixade han med slip och behandlade med olja och vax och så var den som ny.
I helgen har han tagit bort köksskåpet för att ersätta den med den uppfixade köksön. Men då var det ett stort hål in till vattenpumpen…
Köksön ser perfekt ut, men hålet är än så länge öppet.
Roger fixade en vit skiva för att täcka hålet in till pumpen.
TADA! Se så fantastiskt fint det blev!
Denna köksö är nu användningsvänlig både i att kunna använda som serveringsbord ute på altanen men även för att lättkunna rulla åt sidan vid avstängning eller påslagning av vattnet.
Ja vi är då nöjda med den lilla uppdateringen inne i mittenstugan, som går under många benämningar, men här på bloggen använder jag ”sommarhuset”! Detta lilla hus har nämligen varit en bagarstuga, men även sommarvistelse för Rogers gammelfarfar och gammelfarmor, Janne och Emmy. Vi har även ett litet projekt hemma i Tjärn, Skellefteå som går under namnet bagarstugan, så för att kunna särskilja på de olika byggnaderna så förhåller jag mig till dessa namn på ovanstående sätt.
Ja nu är det inte jaktsäsong, varken på älg eller fågel.
Det gäller förstås inte vilket vapen som helst. För detta kräver varken licens eller vapenskåp.
Det är det verktyg som Roger nu har införskaffat.
Spikpistolen
Och dess inträde på Ribbfors. Jag ser det framför mig. Kan ni se det framför er? Roger komma gående längs den väg som leder honom till Storhuset. Vi se honom snett bakifrån, med ett motljus och en lätt dimma. Han går med lugna men bestämda steg. Älvens ändlösa sommarbrusande i bakgrunden. Det nyklippta gräsets dofter når oss med ett löfte om en stundande arbetsfylld dag. I hans hand ligger den. Spikpistolen. Den som ska förgylla denna dag. För med den ska det spikas tak! Han känner det. Vi känner det och jo jag vet det.
Verkligheten är kanske inte så romantisk som den ovanstående text beskriver det. Men helt klart så kommer det att ske. För nu är pärlsponten inköpt och ligger i 4,80 m längd i förrådet. Byggsågen är på rätt plats denna gång. För den rymdes i det flyttlass som togs med under veckan. Den kommer helt klart att underlätta hans snickerier. Det finns självklart verktyg av den eldrivna sorten som han helt skulle ha sett finnas på Ribbfors, men de kommer så småningom. Allt ryms inte på ett lass.
Vi har våra projekt och taket är ju trots allt bara ett. För vi har ju trots allt även en trädgård. Så när Roger biter tag i snickeriet så borrar jag ner mina händer i jorden. För denna vårsommar så frodas ogräset och jag har absolut inte hunnit ut i myggsvärmarkvällen. Så idag kommer det bli lite potatis som ska sättas ut och ja jag vet att vi är sena även detta år, men jag tänker att nästa år! Då du! Det är bara att köra på i år och se hur många småpotatisar det blir. Minidelikatesser kanske! Men även rabatten nedan vår altan i stugan ska påbörjas en restaurering. För det behövs. Jag har bara levt kvar i farmor Annas växter, men det börjar tunnas ut och vi behöver uppdatera denna rabatt. Frågan är om det även ska bli annat än blomuppdatering. Om det hinns med eller om det drunknar i våra planer att hinna mer… Vi tar dagen som den kommer gällande detta. Men det finns önskan om en fin rabatt detta år!
Nej snart ska det börja smälla, men före det kommer det en liten uppdatering gällande sommarhuset…
När man vill mycket så bör man vara noga i planeringen. Men det är svårt när man inte har tillgång till objektet på heltid. För hade vi bott i Ribbfors så hade vi kunnat smita över nån kväll då och då. Nu blir det intensiva dagar när vi väl är där.
Samarbete är det bästa när man har fullt upp, men se gräsmattan tyckte att jag skulle köra hela helgen, så Roger fick ta på sig snickarbältet och agera handyman. Efter han burit upp alla kutterspånbalar och lagt dem på takreglarna så blev det dammsugning för att få bort det mesta bås. Det har kommit med in med hundarna, men även vi drar in trots att vi byter om till inneskor så dras det runt eller ramlar ner när man renoverar.
Roger städar undan allt skräp som vi tagit med in när vi bar in material till taken.
Lovis inspekterar Rogers papprulle.
Hard work! Takpappen fästs med häftpistol.
Myran (engelsk setter 4 år) och Lovis (gordonsetter 2 år) vilar i ”Rosa rummet”
Men sen var det dags för fysiska övningar ovan huvudet igen. Denna gång skulle jag vara en del, en liten del, i detta. Händerna ovanför huvudet och försöka hålla emot Rogers utrullande av pappen. Nu ska jag inte klaga, för Roger hade även han händerna ovan huvudet. OCH bar runt den tunga rullen…ovan huvudet. Träningsvärk? Ja jag kan bara säga min mening att det var ställning jag sällan står i eller utsätter min kropp för, så ja. Det blev lite träningsvärk. Men jag undrar om inte Rogers axlar var mer tränade efter denna helg än på ett bra tag. Först handsågande av reglar och sedan bära runt denna papprulle.
Men nu är vi i fasen att vi måste införskaffa pärlspont till taket. Tänk om Rogers inköp av spikpistolen kommer löna sig? Blir det lättare att sätta upp det för hans axlar och nacke? Eller var det en listigt sätt att få köpa ännu ett elverktyg?
Han sålde dock in idén att han verkligen behöver denna apparat. Tänk bara på att det nu ska spikas tre tak, som trots allt är något mindre, men när det sista stora rummet ska göras så är det en självklarhet att en spikpistol ska finnas på fastigheten…
Vi får se hur helgen ska gå… ömmande axlar och stela nackar kommer förklara läget på måndag…
Nu har vi haft det sista studentfirandet i vår barnskara på 4. Rogers 2 pojkar, samt min son och nu sist ut var dotterns firande i veckan. Alla dessa firanden har genomlysts av vackert väder och trevliga tillställningar. Men med den sista nu genomförd så kan vårt fokus återvända till renoveringen.
Rogers flit med innertaken i de 3 små rummen skapar värme i detta sommarregn. För idag regnar det ganska rejält här på Ribbfors. Bara känslan att gå ut och dra in ett djupt andetag, känna de underbara sommardofterna av hägg och syren gör att lyckohormonerna rusar i kroppen. Men glöm inte bort att ta på dig en jacka, för då behöver du jobba för att inte bli alltför sval.
Snart färdig med takreglar. Här är slutkampen ovan huvudhöjd i rum 7. Tredje rummet som ska färdigställas innan högsommaren startar!
Det är svårt att göra annat än att serva ”my handyman” idag. Hade planer på utomhusarbete, men efter styrelsemöte i Bygdegården så var valet, att koka kaffe, förbereda mackor och litet fika till honom som stod och handsågade reglar även denna helg, ganska enkelt att ta.
Hundarna brukar ha svårt att ta det lugnt när vi är i Storhuset. Vi satt vid köksbordet i Jennys kök och funderade en liten stund över detta. Analysen kom från Roger, förstås. Att vi sällan bara sitter ner och njuter av stunden i vårt 10årsprojekt. Vi är nu på vårt sjunde år, åttonde säsongen. Vi har 3 år på oss att hinna med för att fullgöra vår plan. Men vad var då vår ursprungsplan?
Men frågan är om vi kommer hinna det. För vi har haft 2 säsonger där vi inte gjort så mycket. Då övergår frågan till, spelar det någon roll? Måste vi vara ”färdigrenoverade” efter 10 år?
Svaret är förstås nej.
Vi har ingen brådska, dock har historien visat sig att vi presterar bättre när vi har deadlines. När någon ska komma så kan vi ordna det mesta med lite extra energi. Och där står vi nu. Vi jobbar mot en deadline. I mitten av juli behöver vi 10 bäddar i Storhuset och se det kommer vi fixa utan svårigheter.
Jo jag skrev vi. Men just nu är det Rogers muskler som jobbar. Jo jag höll i en regel idag! Med händerna ovan huvudet, säkert i en till två minuter! Tjoho vad jag kämpade. Skämt och sido, så är jag en ganska bra handräckare, när det är på bra höjd. Ovan huvudet brukar jag försöka undvika. Roger har målat taken tidigare och nu skruvar han på en lite högre nivå än vad jag föredrar att göra själv. Men se, det gör han på ett bra sätt!
Jag hejar på honom på ett bra sätt! Med kaffepauser och lite fika för att hålla energin på topp! Mitt arbete kommer snart ska ni se.
Kanske redan i morgon för då har regndropparna avtagit, säger prognosen. Då kanske även jag kan komma mig till den mer fysiska arbetshelgen!
Efter regndropparna…
/ Anna
Pst… lämna gärna en kommentar så vi vet att du finns där ute i cyberspace! 😀
Ja, vad ska man säga så här i student tider? Annat än att det är varmt och att mamman i huset är lite trött i ögat… För när ansvarskänslan ligger på hög nivå (läs att mammahjärtat är sprött) så försöker jag få ihop rektorsarbete med tidiga kvällar och mitt i natten körningar…
Men så plötsligt så behöver studenten lite vila och då passar mamman på att…
Första gräsklippningen för säsongen
Ja nu fick jag faktiskt hjälp på lördagen av Johannes. Han tog nästan hela stugans gräsmatta. Jag avslutade längst upp. Denna söndag satt jag ”hela dagen” på åkgräsklipparen i gassande sol. Jag gissar att min hy ser ut som ”Miss Piggy” efter jag duschat av mig allt damm.
Men i min trötthetsdimma så känns det bra att ha kunnat hjälpa till något. För Roger har kämpat på bra ända sen i torsdags.
Han har hunnit lägga ut brygga nr 2, sommarhusets lilla brygga. Den första la han ut lite tidigare, i högvattnets forsande älv. Han har fixat med vattnet i både sommarhus och storhuset. Ja vi kämpade med vattnet även detta år. Men han är en problemlösare och kommit på att det kan vara både för lite lufttryck men även lite för mycket. Det ska vara rätt…exakt för att det ska vara perfekt, förstås. I veckan var vi bara snabbt och fixade backventil nr 2 i Storhusets brunn. Nr 1 fixade han ju ifjol. Så nu funkar alla vattenpumpar…peppar peppar…
Idag handsågade han dessutom reglarna till det första lilla rummets innertak! OCH insåg att han skulle fixa dörrglasets infästning.
Denna infästning har han skapat för hand när kvartsstaven var alltför stor.
Det tog förstås tid av dagen att få detta som han ville ha det. Men när han var klar blev det ju superbra! <3
Han kämpade ju även bra med den tidigare nämnda fogsvansen, för denna gång behövdes ju elverktygen hemma i Tjärn.
Nu närmar det sig papp, pärlspont och isolering…
Isoleringen blev förstås kutterspån. Och det ska upp en hel del… Men frågan är vem som ska sprida ut det när pärlsponten är ditspikad… Undra vem som kommer passa att ta sig genom den lilla öppningen?
Det ska upp flera balar med kutterspån
Kutterspånet har börjat att lastas upp ovan innertaket
Myran ser måttligt road ut när vi röjer ur förråden, igen…
Som ni ser ovan så var Myran, vår engelska setter inte så road av att se oss städa ur förråden igen. Det behövs ordning och reda samt att allt eftersom så börjar vi inse vad vi önskar behålla och vad vi inte har behov av. Senast idag
Det behövs pauser i paviljongen emellanåt
så fann Roger något som han verkligen önskat att se. Mer om det så småningom.
Men nu ska vi ta itu med studenten 2021 och sen är det snart dags att göra sommar va? Kunna chilla lite i paviljongen, som Myran…
